Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Slutet. År 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara en fulländning af kyrkostilen,[1] så inbröt förflackningen
ohejdadt och ...
»Ja, alldeles som i våra dagar, då man dristar sig hallstämpla
en moderniserad förflackning som fulländning.»
Jag sökte vidare lugna hans upprörda känslor med påpekande
af, att under religionskrigen protestanter och katoliker
hatade icke blott hvarandra och hvarandras kult, utan
äfven hvarandras musik (hvilket Luther aldrig kunnat ana).
På så sätt, då den katolska musiken fortfor att vara ymnig
och rik, så måste den protestantiska, för kontrastens skull,
få en prägel af den allra största torftighet, så att ej ens en
unison sångkör fick medverka vid deras gudstjänter. Från
forna tiders religionshat ha vi sålunda hela denna misär.
Dessutom sökte jag trösta honom med den »utjämnade»
församlingssångens stora prisbillighet, då den alls ingenting
kostade och utgifterna till kyrkomusiken således nästan alldeles
bortföllo ....
»Schlecht und billig, ja. Har du icke i din ohjälpliga
optimism kunnat märka, att församlingarna börjat tystna?»
Så kunde vi ibland fortstätta till långt in på natten.
Det kan tilläggas, att han med sin argsinta penna förpassade
ur tiden åtskilliga koralböcker. I polemiken var han
en animerad deltagare, och när han stötte på någon riktigt
energisk motståndare, blef det lif och lust; deras strid kunde
ibland erinra om beskrifningen hos Frithiofs skald:
De spände hop som örnar
utöfver vredgad sjö;
de brottades som björnar
uppå sitt fjäll af snö.
Rotfästad klipa hölle
väl knappast etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
