Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
december 1669 inställde sig båda parterna inför Johan Bjugge,
Hans Kohlmether och Henrik Märman, som då sutto i rätten.
Kärandens ombud, hofauditören Samuel Croningh, klagade
öfver »ett ärerörigt, skamlöst och groft pasquill, som hela
vägen är uppfyldt af skamliga ord och meningar, och som
man med särdeles behändighet låtit i brudhuset in praktisera
och der utdela». Hans första fråga till Johansson gälde,
om han var adelsman; hvarpå denne stolt svarade: »nej,
utan så vida dygden angår». Det var genast ett
upphäfvande af jemvigten mellan parterna. Sedan åberopade
Croningh ett kungligt plakat mot pasquiller. Lucidor invände,
att han väl visste att alla pasquiller voro både i
konungariken och republiker strängt förbjudna, men han hade ej
heller skrifvit en sådan; han redogjorde för sin ankomst till
Stockholm, för sitt första giljareqval till kärandens broder,
samt huru det senare tillkommit; att han träffat friherrens
kammartjenare i Kyrkbrinken eller Trångsund och af
honom fått veta dagen för bröllopet, och att studenten i
Stjernhjelms hus, Bergh, öfverlemnat poemet åt en lakej, som gått
in med det i festsalen. Croningh anmärkte, att det var
försmädligt mot brudparet. Lucidor svarade, att »han hafver
aldrig tänkt någon menniska med denna sin skrift försmäda
och förarga, utan allenast sådant gjort till sin egen öfning
i det svenska språket, sitt modersmål». Detta lät den tiden
icke som någon tom undanflykt; men om han sagt, att
orsaken till författandet varit en förhoppning om att få tio
daler en gång till, hade han väl kommit sanningen närmare.
Croningh påstod, att meningen varit att »ledera studio
infamandi» i synnerhet 1 så höga personers närvaro. Lucidor
svarade, att »han ej tänkt ledera någon, att han ej vetat
af att de kungliga majestäterna skulle komma dit, eller att
hans skrift skulle blifva så illa upptagen och uttydd,
förmenande sig såsom en poet hafva någon licentiam och
frihet». Croningh angrep nu Johansson i en lång, med
latinsk juridik späckad harang, anklagade honom för att hafva
begagnat namnet Lucidor, förebrådde honom »oförskämda
och illistiga uttryck, i det han som en grof kalumniant
hafver låtit trycka pasquill, som före detta aldrig varit hördt,
dermed han icke allenast min principal och dess fru, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
