Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Then hela värden för tykt nästan alt för trång,
Åt then är thenna plass — trij ahlnar iord — för lång.»
Utan tvifvel var hela detta qväde på sin tid mycket läst
och berömdt.
Vi se att till och med sorgepoesin fick tjena till
mångahanda ändamål. Likväl är sådant undantag, och tyvärr fylles
största delen af begrafningsrimmen af ett i oändlighet
uttänjdt räsonnerande, merendels utan poetisk lyftning. Vi
skola i korthet angifva de idéer, hvarmed Lucidor här rör
sig, endast anmärkande, att de poetiska vändningar, som
medfölja, äro af oss uppletade, der de sparsamt förekomma
i massan af öfrigt rimgods. — »Alt är inte» och
underkastadt förgängelsen; sjelfva de hårda metallerna upplösas.
Och hvad står qvar af Assurs, Persiens, Alexanders, Cesars
makt, Solons vishet, Ganymedes och Adonis’ däjlighet?
Ingen konst, så mäktig den vara må, kan rädda från döden,
som leker med menniskan på mångtusende sätt. Liksom
en ljuflig ros ler vid morgonrodnaden, men innan qvällen
är bortrifven, eller som de största träden i skogen fällas ner
af yxan, eller qvittrande och glada foglar fastna i snaran,
så skola vi alla gripas af döden. Och huru olycklig är
vår bekymmersamma lefnad och huru fåfänga dess
sträfvanden! En samlar som Euwuclio egodelar, en annan löper efter
Thais i Korint, en tredje lefver i sus och dus bland kort
och tärningar, men endast samvetsqvalen återstå för dem
på slutet,
»När lifves trötta skepp får stryka seglen neer».
Döden kommer ju och jemnar allt. »En heerd-kiäp ok en
rijksstaf» blifva lika. Det ser till och med ut, som om
allt skulle bli sämre och sämre: —
»Lucretia döör bort, Xantippe lifver kvaar».
Gud låter ofta den onde åtnjuta verldens fördelar och den
gode deremot lida brist. Det är så hans underfulla råd. Än
tager han den gode hastigt bort till sig ur den här snöda
verlden, än låter han enligt sitt löfte honom bli långlifvad på
jorden (detta användes ömsom efter den aflidnes olika ålder
och omständigheter). »Lijkväll, om en vill rätt beskåda ok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljlucidor/0121.html
