Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satingördeln, svepte hastigt in den igen med
fuktiga ögon, vände sina tankar från det mystiska och
övernaturliga, som var förknippat med modern,
och upphörde att grubbla över livets alla
underliga gåtor.
Sedan hon gått till sängs frammanade hon med
slutna ögonlock de få dyrbara hågkomster av
modern, som hon bevarat inom sig från, barndomen.
Det var hennes älsklingssätt att bereda sig till sömn.
Hon hade gjort så i hela sitt liv — försjunkit i
sömnens dödsliknande dvala med moderns bild in i
det sista kvarhållen i sitt domnande medvetande.
Men denna bild var varken Daisy från den stora
vandringens tid eller Daisy sådan hon var återgiven
på daguerrotypen. D e bilderna tillhörde tiden före
Saxons. Den bild hon varje kväll såg för sina
slutna ögon var en äldre mor — bruten av
sömnlöshet, men modig trots sorgen — en blek och
bräcklig varelse, som släpade sig omkring blid och
oförskräckt, döende av brist på sömn, behållande
livet endast genom sin viljekraft och endast genom
den räddad att förlora förståndet, ehuru hon icke
genom sin viljekraft kunde tvinga sig till ätt sova,
lika litet som en hel rad av läkare skulle kunnat
förskaffa henne sömn. Men hon släpade sig fram -—
nästan krypande — från sin sömnlösa bädd till
sin sömnlösa vilstol och tillbaka igen, under långa
dagar och veckor av lidande utan klagan, fastän
hennes outtröttliga leende var förvridet av smärta
och hennes kloka grå ögon — ständigt lika kloka
och grå — hade blivit obeskrivligt vidgade och
djupa...
7 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
