Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talas om sådana. De hålla till på landsbygden.
Och de skulle inte ens vilja göra en fluga något
för när. De se inte vid dagsljus. Så förhöll det sig
just med den här. Det var bara en läderlapp.»
»Hm — mig lurar du inte», förklarade Mary.
»Det var den onde.» Hon snyftade till och föll
sedan i ett hysteriskt skratt. »Såg du att mrs
Bergström svimmade? Och ändå snuddade han bara
vid hennes ansikte. Tänk att han satt på min axel
och rörde vid min nakna hals — alldeles som om
ett lik lagt sin hand på den .. . Och jag svimmade
inte.» Hon skrattade om igen. »Jag var väl för stel
av skräck för att kunna svimma.»
»Följ med tillbaka», uppmanade Saxon. »Vi ha
förlorat en hel halvtimme.»
»Kommer aldrig i fråga. Nu går jag hem, om
de ’också skjuta skarpt efter mig. Så uppskakad
som jag är, skulle jag inte kunna stryka nu för
aldrig det.»
En äv arbeterskorna hade brutit ett ben, en
annan en arm, och många hade fått mindre skador
och skrubbsår. Varken med bannor eller böner
kunde förestånderskan förmå dem att återvända
till arbetet. Därtill voro de alltför upprörda och
nervösa, och blott en och annan hade mod att gå
tillbaka in efter de andras hattar och friikostkorgar.
Saxon var en bland de få som vände tillbaka och
arbetade till klockan sex.
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
