- Project Runeberg -  Måndalen / Del 1 /
175

(1919) Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bill. Och jag ser inte två stycken Bill. Jag ser
bara en. Bill har aldrig haft två ansikten, aldrig
i hela sitt liv. Bill, gamle gosse, när jag ser dig stå
där under äktenskapets ok, så gör det mig lessen ...»
Han avbröt sig plötsligt, vände sig till Mary och
utbrast: »Så, krevera inte nu igen, tös! Jag reder
mig nog med det här jobbet. Min farfar var senator;
och han förstod att vrida och vända på låten tills
korna kom hem. Och det kan jag med... Tja

— när jag ser på dig Bill, så blir jag lessen. Jag
upprepar det — jag blir lessen.» Han såg
utmanande på Mary. »För min egen del, ser du — när
jag ser på dig och tänker på all den himlasällhet du
har försäkrat dig om. Du är en klok karl, Bill, där!
har du mitt örd på det — Gud signe kvinnorna!
Du har gjort en bra början. Håll i med det! Gift
dig med dem allihop — Gud signe dem! Hör på,
Bill! Du är en äkta mohikan — och du har skaffat
dig en squaw som är något till squaw, det vill jag
säga dig. Skål på er, Minnehaha — skål på er bägge
två — och skål för edra blivande små indianungar
också, Gud signe dem!»

Han tömde hastigt sitt glas och sjönk ned i
stolen, oupphörligt blinkande och med ögonen
riktade mot de nygifta, medan tårarna runno utför
hans kinder. Då Marys hand lugnande sökte hans,
ökade det endast hans utbrott av sorg.

»Herre Gud — jag måtte väl ha skäl att gråta!»
snyftade han. »Här mister jag nu min bäste vän

— inte sant? Det blir aldrig mer detsamma som
förr — mej, aldrig. Och när jag så tänker på allt
livat och allt krakel och alla glada stunder som

175

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:44:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljmandal/1/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free