Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så stängdes dörren, och hon hörde honom
gå utför trappan.
Saxon var som förlamad. Hon hade knappast
en tanke i sin hjärna. Hon visste icke vad hon
skulle tänka. Alltsammans var så obegripligt, så
otroligt. Hon låg tillbakalutad i stolen med ögonen
slutna och nästan tom i hjärnan, förkrossad av en
blytung känsla av att nu hade slutet kommit på
allting.
Hon spratt till vid ljudet av lekande barns röster
från gatan. Det var nästan alldeles mörkt. Hon
trevade sig fram till lampan och tände den. Hon
stirrade utåt köket på den stackars halvfärdiga
måltiden, och hennes läppar skälvde. Elden hade
slocknat. Vattnet på potatisen hade kokat bort.
När hon lyfte på locket, slog en lukt av bränt emot
henne. Mekaniskt gjorde hon pannan ren, ställde
allt i ordning och skalade och skivade potatisen
för att steka upp den dagen därpå. Och lika
mekaniskt gick hon till sängs. Hennes frånvaro av
nervositet och hennes stillsamma lugn, vår icke normalt
— allt var till den grad abnormt, att hon slöt sina
ögon och nästan genast föll i sömn. Och hon
vaknade ej förrän solskenet strömmade in i rummet.
Detta var den första natt som Billy och hon
hade sovit på skilda håll sedan de gift sig. Hon
var förvånad över att hon ej legat vaken och oroat
sig över honom. Nu låg hon där med vidöppna ögon
och nästan utan alla tankar tills en stickande smärta
i ena armen väckte hennes uppmärksamhet. Det
var den som Billy hade gripit om så hårdt. Vid
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
