- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
361

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

medicin för sina ärofulla sår. Och jag hopade
glödande kol på samtliga parternas huvud genom att
ge-detaljerade och medlidsamma anvisningar rörande
behandlingen. Nakata följde obetingat dessa
anvisningar, och hans sår krympte ihop dag efter dag. Wada
var mera likgiltig och kurerades långsammare. Men
Martin tvivlade ännu, och när han icke genast blev
bra, kom han med den teorin, att doktorernas smörja
nog kunde vara bra, men därav följde inte, att samma
slags smörja vore lämplig för alla. Vad honom
beträffade, så gjorde kvicksilverklorid ingen verkan alls.
Och hur kunde jag för övrigt vela, att det just vore det
rätta medlet? Jag hade ju ingen erfarenhet. Fastän
jag händelsevis hade råkat att bli bra, medan jag
begagnade det, så var detta alls inte något bevis för alt
kloriden hade någon del i förbättringen. Det fanns
någonting som hette sammanfallande omständigheter.
Utan tvivel fanns det någon smörja, som kunde
kurera sår, och så snart han råkade på en riktig doktor,
så skulle han ta reda på vad det var för slags smörja
och skaffa sig sådan.

Just de dagarna ankommo vi till Salomonsöarna.
Ingen läkare skulle någonsin rekommendera denna
ögrupp som vistelseort för invalider eller anlägga
sanatorier därstädes. Jag hade icke varit där länge, förrän
jag verkligen och för första gången i mitt liv insåg huru
bräcklig och lätt förstörhar den mänskliga
cellvävnaden är. Vår första ankarplats var Port Mary vid ön
Santa Anna. Den ende vite mannen på platsen, en
handelsidkare, kom ut till fartyget. Tom Butler var
hans namn, och han var ett slående exempel på hur
Salomonsöarna kunna förvandla en kraftig man. Ham

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free