Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Nu, att råga måttet, huuden,
Moppe sjelf, i glädtig dans,
Kommer, viftar med sin svans
Och här stöfveln i sin mund,
Söndertuggad rakt i grund!
Många år sen dess förgått,
Lasse blifvit, man i staten.
Punktlig nu i stort som smått
Har ban säte i Senaten.
Inom hans departement
Aldrig något slarf har händt.
Som ett ordningsmönster står
Lasse der med gråa hår.
(St—i—a.
KURERAD.
Berättelse at" - nit.
jdolf var ingen snäll gosse. Hans
pappa och mamma hade ingen
glädje af honom, llemma var ban
olydig oeh i skolan var ban lat och
ouppmärksam.
Han hade just nu kommit hem från
skolan, der han fått bannor och dt-ssutom
en timmas qvarsittning, emedan ban
efter vanligheten icke kunnat sin lexa och
dertill ännu genom dumma upptåg
narrat de audre gossarne att skratta. Han
var derför vid hemkomsten på det
sämsta humör, han var ond på sig sjelf, på
skolan, ja på bela verlden.
1 sin elakhet knep Adolf sin lilla
syster i armen, emedun hon tuggade på
hans guinmiboll, vände upp och ned på
sin mammas sykorg och krånglade vid
middagsbordet rned maten. Men då ban
dertill ännu kastade brödet, knifven och
gaffeln under bordet, tog lians mammas
tålamod slut. Hon tog sin gosse i
armen, ledde honom in i pappas rum, der
han fick vara utan middag.
Adolf gret och skrek så mycket ban
orkade, men ingen låtsade höra honom.
Sä förgingo några timmar. Det började
mörkna, och skoltimmen var redan inne.
Adolf käude sig hungrig och rädd;
aldrig hade hans mamma förr varit så
sträng mot honom. Han lade sig på
soffan ^ det blef allt mörkare, och
rundtomkring honom var det alldeles tyst. Han
hörde endast sina egna snyftningar,
tilldess också de upphörde. — Då visade
sig för honom en besynnerlig syn. Han
tyckte sig vara Here år äldre. Hans
pappa var längesedan död, och hans
mamma bodde i två små rum vid en
mörk gata, ty hon var mycket fattig.
Adolf gick ännu i skolan, men der gick
det efter vanligheten illa för honom, då
han endast, ville leka, men icke läsa.
Slutligen en dag då Adolf varit mer än
vanligt lat samt bland audra dumma
upptåg företagit sig att strö finstölt krita på
skollärarens stol, så att denne blef
alldeles nedkritad, skildes Adolf från skolan
och fick aldrig mer komma dit. Taflan
förändrades.
Nu tyckte han sig vara på ett stort
skepp långt ute på det vida hafvet.
Stormen vältrade stora vågor mot fartyget.
Hvart ban än vände sina ögou, såg han
endast det stora, i skum höljda hafvet
oeh deröfver den af mörka moln betäckta
himmelen. Nu kom en våg, högre än de
andra. Skeppet lyftades som en barkbit
upp på den, en stark vindstöt for genom
seglen, och fartyget, tryckt af vinden och
vågorna, böjde sidan under vafttnet och
störtade med förfärlig fart ned från den
höga vågen. Genom stormen hördes
kaptenens röst, som befalde Adolf jemte
någre audre sjömäu att gå upp i masten
för att refva segel. Adolf var ej rädd
af sig; vig som en kält klättrade ban
upp i masten. Men kommen dit upp,
käude Adolf, ovan som ban var vid sjö
och storm, sitt mod sjunka och sin arm
för svag att på engång hålla sig fast och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
