Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—s 90
e-Toinis Ijöfte*).
Af Aina.
ot var den allra härligaste dag i
baljan at Juni detta år; soleu
sken från en helt och hållet klar
himmel ned på Helsingfors
folkrika gator och i alla stadens
trädgårdar ((vittrade vårfåglar medan
de tama dufvorna på torget trippade
omkring muntrare än någonsin.
•lag satte på mig hatt och handskar
och begaf mig ut någonstädes i
kronohagen tör att 5ülca upp en liten vän, som
jag hade der, en åttaårig blond flicka,
som vi kallade Toini. Vi hade kommit
öfverens, ltou och jag, eller rättare, jag
hade lofvat att taga henne med mig
någon vacker dag på eu lustvoudring i
lfajsanie-mis gröna trädgård, mon nu hade jag ändrat
mig och dft hon och jag voro på väg, frågade
jag om min lilla vän i stället ville följa mig till
en skolexamen.
Naturligtvis var hon genast böjd derför, ty
alla barn tycka om nytt och Kajsaniemi bådo
hon sett förnt, men u&gon skolexamen hade
Toini aldrig varit med om eftersom hon icke
gick i skola utan låste hemma för sin mauima.
Vid Konstantingsgatan ligger ett litet hvitt
stenhus; alla som bo i närheten och många
andra dessutom veta att i detta hus tinnes en
skola, de blindu barnens skola och det var dit
vi nu styrde våra steg. Examen hade redan
börjat då vi kommo och många personer voro
samlade i skolrummet och i förstugan;
likväl lyckades det mig att skaffa oss en plats,
derifrån vi knnde både se och höra. „Nu",
hviskade jag, „skall Toini vara mycket stilla
och ge noga akt på barnen här framför oss, i
dag stola de för oss alla visa huru mycket de
lärt sig under det sista året."
Det var de gamla välbekanta berättelserna
frän bibeln och några af Davids psalmer, som
eleverna nu höllo p& att läsa med fingrarne på
de upphöjda bokstäfverna, och hvilka "de sedan
återgåfvo med några enkla ord på ett stilla
behagligt sätt, för att säga att de fullt förstodo
innehållet.
„Tantu. frågade Toini belt sakta, „hvarför
peka de så der med sina fingrar?» „Emedan",
svarade jag lika sakta, .emedan det är deras
sätt att läsa, min lilla flicka; alla dessa barn
äro blinda och de kunna blott genom att känna
bokstäfvarnas form lara sig läsa. Tänk hvilket
tålamod deras lärarinna måste hafva och huru
de sjelfva måste bemöda sig för att kunna
inhemta en sådan lärdom."
„De hafva ögonen öppna", sada Toini
misstroget. „Ja väl, kära barn, mon likväl se de
flesta alldeles intet; tänk derpå och var nu helt
tyst igen."
Bibelläsningen hade nyss slutat, vi fingo nu
höra barnen genomgå en kurs i geografi,
deklamera poemer ur „3oken om vårt land" etc.;
sedan spelade en ung blind gosse på orgel så
vackert och känsligt att tårarne ovilkorligen
kommo oss i ögonen och till slut sjöngo alla
tillsammans små tlerstämmiga sånger. De flesta
af hnrnen hade klara, rena röster och sågo så
glada ut der de stodo i sitt mörker och sjöngo
om vår och sol och grönska, men äfven om det
land långt bort från jorden der alla goda barn
af den himmelske barnavännen få af nåd en
skimrande segerkrona. Examen var slut ocli
vi gingo ut på gatan i det ljufvu varma
vårvädret.
„Tant", sade Toini, som på länge icke yttrat
ett ord; „kunna de blinda icke se solen?"
iNej mitt barn." „Icke heller blommorna, gräset
och de liöga jjröna träden?"
Toini, ingenting af allt detta."
„0, de stackars, stackars barnen!" utropade
den lilla flickan och klara tårar strömmade
nedför hennes kinder.
„Ja", sade jag och tryckte ömt den lilla
handen, som hvilade i min, „vår Fader i himlen
har lagt en tung pröfning på dessa barn, men
säkert till deras nytta fastän vi ieke alltid kunna
förstå det. Han liar dock visat dem en stor
nåd derigenom att Han uppväkt ädla menniskors
hjertan att ömma för deras nöd. Derigenom
har den lilla skolan, vi just besökte, kommit till
stånd och här få de stackars blinda barnen höra
om det ljus, som äfven lyser i mörkret: Herren
Jesus. Många andra kunskaper få de också
inhemta till glädje och uppmuntran i deras
jordiska lif och barnens lärarinnor behandla dem
med så mycken kårlek att äfven genom detta
deras svåra pröfning blir lättare."
Toinis tårar föllo lugnare: ,,Finns det icke
flere blinda än dessa, tant?"
„Många flere, mitt barn, men skolrummet är
så trångt ocli hela huset alldeles för litet att
rymma alla dem, som skulle vilja blifva intagna;
derför hafva nu välgörande personer böljat
insamla bidrag till ett eget större hem tör de
blinda. Såg du icke, Toini, den stora listan
som låg framme i rummet der man v/sade oss
barnens beundransvärda handarbeten; derpå fick
den som ville, teckna en summa penningar
såsom bidrag till den der byggnaden jag talade
om. Man kan gifva mycket eller litet, allt som
man har råd till, men "ingen får tycka att hvad
ban kan skänka är allt för ringa, ty om man
blott ger af godt hjerta låter vår Herre sin
välsignelse tölja med den lilla gåfvan."
Toini lyssnade noga på mitt linea tal, som
jag var rädd bon icke skulle fullt förstå, men
efter en kort stund sade hon blygt: „Tror tant
att jag kunde — jag menar om de blinda barnen
skulle vilja ta emot min veckopenning ? Tant
vet att mamma alltid på lördagen ger mig en
slant då jag har bra många kors i min bok och
nu skulle jag försöka vara så snäll, så snäll."
„ Vill du verkligen riktigt gerna skänka bort
*) ..LJun&bfommau1’ tnfJr med nüjo denna vackra bcrätteUe af den välkända författarinnan.
Ked.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
