Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—& 67 8—
EN BERÖMD TONKONSTNÄR.
Ur Mozarts barndom.
(Forts.)
Sä snart barnen hemkommit,
emottogos de af modern, ännu en ung
qvinna.
„I liafven ju ännu icke ätit er frukost!"
sade hon bedröfvad.
„Vi äro icke hungriga, mamma," sade
Fredrika.
„Ja. och vi ha träffat ett sändebud
från den helige Nepomuk, hvars
historia pappa så ofta berättat för oss," sade
Wolfgang.
t,Il ur så V" Berätta, mäster Wolfgang,®
sade en man med godlynta drag,
hvilken i detta ögonblick inträdde och af
barnen helsades som pappa.
„Tänk, en vacker, högväxt herre, som
såg riktigt förnäm ut; ban sade, att han
var sänd at den helige Nepomuk. Och
ban lofvade ge dig en ny kostym och
mamma en klädning och en god middag
— hvad tycker du?"
Mozart måste ovilkorligen skratta åt
sin sons enfald.
„Och allt det der tror du?" frågade
hao.
„Och hvad mera är, vi få ett eget
hus och en piga. sä att ej mamma
behöfver gå och träla. Är det inte
präktigt? Det blir något annat än här,"
fortfor Wolfgang, i det han såg sig omkring.
Bostaden var också tarflig nog.
Rummet användes på samma gång till kök
och sofrum. På ena sidan var en
spisel, på den andra stod ett klaver och i
midten ett bord af mörkt trä med
några simpla stolar omkring. TJa, pappa,
vi få ett vackert hus med fina möbler.
Men hvad är det du gör, mamma? Du
tänker väl ej koka något? Kom ihåg,
att man skickar oss middag."
Föräldrarne skrattade; i detsamma
bultade det på dörren!
Utanför höll eu vagn, nr hvilken en
kock och hans medhjelpare framtogo
allt, som erfordrades för en ypperlig
måltid.
„Vi komma från den person, som
mäster Wolfgang Mozart träffade vid in-
gången till skogen,’" sade kocken, i det
han inträdde. Derpå stälde lian ocli
hans medhjefpare på bordet flere fat med
utsökta rätter samt tallrikar och ett par
flaskor vin.
,,Kan ni säga mig, hvem den personen
är?" sporde hr Mozart.
,,Nej," svarade kocken vördnadsfullt,
„men er son vet det."
„Ja,T ropade Wolfgang, „och Fredrika
vet det det också; det är den store
Ne-pomuks vän och sändebud."
„Jag ber er förklara mig denna
hemlighet," sade hr Mozart till kocken.
„Jag kan ej säga er annat, än att
middagen är betald, och att ni lugnt
kan äta den. Vill ni veta mera, så låt
er son sätta sig vid klaveret och
improvisera en sonat, så skall personen sjelf
visa sig. Fråga mig ej om mera, ty jag
kan ej svara."
Då bordet var serveradt, aflägsnade
sig kockeu med sina biträden.
Den lille Mozart var den förste, som
bröt tystnaden.
.,Nå?" ropade han. „Hade jag inte
rätt?"
,.Kära barn," sade fadern, Jåtom oss
sätta oss till bords. Deu ädle man,
hvilken gifvit oss denna måltid, är utan
tvifvel en god vän, som himmelen, om
just icke Sanct Nepomuk, sändt oss.
Vi vilja dricka på hans välgång och
tacka honom af hela vårt hjerta."
Man kan lätt tänka sig, huru maten
smakade; familjen Mozart hade aldrig
ätit en så ypperlig middag.
Midt under glädjen slog klockan två
i det närliggandn klostret. Wolfgang
sprang upp från sin stol.
„Hvart ämnar du dig?" sporde
modern.
„.Tag skall komponera en sonat, så
kommer främlingen."
Derpå stälde han en stol framför
klaveret och knäföll på den, ty han var
för liten att sitta. Nu spelade han
skalorna med en kraft och precision, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
