Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stallmästargården; eller ni gör en enda gång i ert lif
en längre lustfärd, hvart som helst – nåväl! ni skall
öfverallt finna dessa lyckliga menniskor, bland hvilkas
antal jag sjelf har nöjet att räkna mig.
Emellertid tror jag knapt att jag vågar rangera
mig bland dessa eleganta flanörer af god ton, som
endast igenfinnas på stadens fashionabla promenader,
ty mig skulle ni kunna möta – i fall ni vågade er
så långt – lika väl i gränderna på Söder och
Ladugårdslandet, i bergen på Kungsholmen, på Nya vägen
och i Österlånggatans gömslen som i alléerna på Carl
XIII:s torg.
Det är likväl icke mitt eget fel. Dessa irrande
utflykter bero helt och hållet af min nyckfulle följeslagare.
Det är han, som leder mina steg till de mest
aflägsna eller mest besökta gator, han, som hos den
förbigående unga flickan låter mig under leendet upptäcka
tårar och deras dolda orsak, som låter mig ana
trådarne till en intrig i den tankspridda minen och de
sammantryckta läpparne hos denne man, som spatserar
så långsamt och stöter emot alla; som i den eleganta
unga fruns blickar låter mig läsa oron att möta sin
man i stället för någon annan, och i den bleke tiggargossens
dåsiga ögon se en lång och sorglig historia, se
det slägtskapsband – hvarom de sjelfva icke hafva
någon aning – som förenar denna smutsiga, slarfviga
och fräcka unga flicka med den tjocke herrn, åt hvilken
hon utbjuder de föga aptitliga vofflorna i sin korg;
se hjertats tomhet och köld och egoism, under den väl
tillknäppta uniformsrocken på denne vackre och ståtlige
unge man, som med så mycket behag för den unga
damen vid sin sida, hvars barnsliga och förtroendefulla
blickar stråla af sällhet och hopp, bygdt på ett
hjerta, en kärlek, som aldrig funnits; se dragens skönhet
och själens tankar hos den unga qvinna, som en
gång i sitt hår burit den genombrutna kambit, hvilken
den gamla försupna gumman der upptager ur ränstenen
och lägger i den korg hon bär på armen, bland
benknotor, jernbitar och papperslappar – fragmenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
