Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
341
icke många dagar igen att lefva?" sade gubben me-
lankoliskt.
"Jag har verkligen hört denna gamla saga, men
då skall man se henne sådan hon verkligen synts i
lifvet, och icke sådan hon var för femtio ar sedan."
"Jag tycker det skulle vara ett nöje för er sjelf
att ännu en gång, genom berättelsen derom, i minnet
genomlefda ert förflutna lif."
"Ah ja, hvarför icke ... de besynnerliga saker ni,
herr Konrad, berättat, ha verkligen fört mina tankar
tillbaka med en ovanlig klarhet... i afton ar det emel-
lertid alldeles för sent. Det ar redan skumt och jag
ser Lisa der på förstugubron, som vill säga oss att
maten ar färdig. Kom, mina herrar!" Gubben reste
sig upp och vi följde honom helt tysta och tankfulla.
"Jag kommer bestämdt att vaka hos dig i natt,"
sade jag, då vi åter om aftonen voro inkomna i våra rum.
Konrad slog upp fönstret och satte sig ned, med
handen under kinden, och såg ut öfver den månbely-
sta gamla trädgården.
"Brukar du ha sällsamma drömmar? Ar du Sömn-
gångare? Har du kanske varit magnetiserad och ar
clair-voyant ?" fortfor jag helt allvarligt.
"Ack, min Gud! Nej! Intet af allt detta!" sva-
rade han, leende åt mina lifliga frågor.
"Säg mig, om du tror eller någonsin har trott på
någon gemenskap mellan oss och andeverlden, eller om
du ens tror på tillvaron af någon sådan verld?" frågade
han tillbaka, sedan vi suttit tysta i några minuter.
"Det synes mig lika förmätet att svara nej, som
ja ... emellertid har ingenting synts mig mera dumt
och löjligt an dessa otaliga mer och mindre platta
historier om syner af längesedan döda menniskor, som
ga och syssla med sina lumpna bestyr, ehuru jag å
andra sidan finner det temligen naturligt, att okunniga
och tanklösa menniskor ha svårt att tänka sig någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
