Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
393
"Ännu en sak, om er man saknar dessa pengar,
om ..."
"Min Gud, hvad ni blifvit samvetsgrann och
försigtig, doktor," afbröt hon och ryckte på axlarne.
"Laga ni blott att jag får dem; det öfriga skall
jag nog sjelf rangera. Godnatt!"
Hennes nåd försvann genom kabinettsdörren och
doktorn blef ensam.
Han satt qvar några ögonblick försänkt i tankar
och mumlade några ord, som jag icke förstod, derpå
reste han sig upp, släckte ut ljusen, som brunno på
bordet, och smög sig ut sa tyst att jag med yttersta
ansträngning knappt kunde höra honom.
Jag stod qvar i mörkret nästan osäker- om jag
var ensam eller ej; med en villervalla i mina tankar,
som jag icke kan beskrifva, och ständigt återkommande
till den frågan, som gäckade min oskyldiga och oerfarna
slutkonst: hvad skulle Malin kunna göra vid denna sak ?
Allt mer och mer ängslig och orolig för den jag
älskade, fördjupade jag mig i de mest barnsliga och
förvirrade tankar och sjönk suckande ned på stolen
bredvid. Gud vet, hur länge jag skulle kunnat sitta
här, om icke bullret af förstuguporten, som Anton
stängde, väckt mig derur; förskräckt sprang jag upp,
skyndade ned för trappan och lyckades träffa Anton,
som helt förvånad öfver min sena härvaro, öppnade
åt mig.
Morgonen derpå vaknade jag med det fasta beslut,
att på hvad vilkor som helst skaffa mig ett samtal
med Malin, och berätta henne hvad jag hört.
Hon skulle icke kunna neka mig den upplysning
jag begärde. Hon skulle förklara för mig det besyn-
nerliga inflytande denne främmande hemlighetsfulle
doktor utöfvade på henne; jag var i min ungdomliga
ifver öfvertygad derom.
Emellertid räckte denna tillit icke länge; jag på-
minde mig hennes tystnad och förvåning öfver mina
frågor i parken, och min förhoppning sjönk allt som
dagen skred fram, utan att jag ännu sett henne. Min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
