Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Farmors skrin.
"Att bo på landet är alldeles förtjusande, blott
man har daglig kommunikation med staden, så att man
kan se sina vänner, och ständigt få litet färskt, både
af nyheter och matvaror," så uttryckte sig en ung
fru af mina Stockholmsbekanta, och ehuru jag då log
helt medlidsamt åt hennes tycke för landet, så har jag
sedan flera gånger tänkt nära nog detsamma.
Det var isynnerhet en ganska ruskig eftermiddag
i December, då ensligheten riktigt kändes tryckande.
En vresig hushållerska hade serverat mig en mer än
vanligt tarflig middag, i anledning af julstöket, som
redan tagit sin början och som gjort att jag i flera
dagar icke sett den qvinliga tjenstepersonalen annat
än springande öfver gården i vild fart, med uppvikta
klädningsärmar och mjöliga förkläden. Jag vandrade fram
och åter på golfvet i den stora ödsliga matsalen, medan
betjenten dukade af bordet: nu försvann han genom
dörren med den sista tallriken, och sedan jag gått
genom mina tomma rum med en känsla af villrådighet
och ledsnad, slagit några ackorder på pianot, bläddrat
i några planschverk utan att närmare ge akt på innehållet,
kastade jag mig slutligen i en soffa, med fast
beslut att sofva bort hela den långa mörka
eftermiddagen.
Jag har emellertid icke den lyckan att kunna sofva
när som helst, och sprang derför upp, helt glad i
förhoppning på något afbrott i enformigheten omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
