Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
EN JAGARES HISTORIER.
Det dröjde några minuter, under hvilka han stod
orörlig och stirrade ned på sina öfriga effekter, som
orörda lågo qvar, innan han kunde fatta möjligheten
af sin förlust.
"Visst har jag sofvit tungt, men till den grad,
att man skulle kunna både taga bort och åter lägga
dit renseln under mitt hufvud, utan att jag vaknat,
det synes mig rent af omöjligt," mumlade han helt
bestördt.
Det var emellertid sa. Skrinet fanns icke. Kon-
rads häpnad öfvergick till vrede. Alla hans frågor,
hotelser och sökande voro förgäfves; af svaren och
utseendet hos gårdens folk märkte han, att man icke
trodde på hans förlust engång. Ledsen och förargad,
reste han slutligen sin väg, utan att hafva kunnat
fatta den ringaste misstanke om hvem som beröfvadt ’
honom detta gamla skrin, som han endast fått behålla
i några timmar, och hvilket aldrig synts honom af
mera värde an nu, då han förlorat detsamma.
Solen hade gått ned bakom de höga granarne, och
skymningen hade redan inträdt i skogen. På en liten
gångstig, stenig och slingrande, en half mil ifrån gäst-
gifvargård en, vandrade en flicka om åtta eller nio ar.
Hennes små bara fötter trampade oförskräckt på det
torra, hvassa barret; det lilla ansigtet var Upphettadt
af den hastiga gången, håret hängde oredigt deromkring
och det grofva tjocka klädet, som varit knutet omkring
hufvudet, låg halft upplöst utåt ryggen. Men de klara
ögonen spelade lifligt omkring, och handen omfattade
hårdt och troget ett styft, hopviket papper, omlindadt
med en liten rutig näsduk. Vid hvart tionde steg
kastade hon en hastig blick derpå, för att vara rätt
säker att hon verkligen hade det i behåll, liksom det
varit det vigtigaste dokument i verlden.
Hon hade mycket brådtom, men invid den stora
stenen, några alnar från gångstigen, lyste sa röda lin-
gonklasar; hennes halföppna läppar voro sa torra;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
