- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
446

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

446

EN JAGARES HISTORIER.

till dig. Jag tiger allt med hvad du säger, det kan
du lita på."
"Ja, jag skall visa dig något underligt, men nu
får du först gå fram till korporalns med papperet,
medan jag drifver hem korna. Tanta mig sedan vid
ledet der borta, sa skall jag komma igen."
Janne sprang sin väg, hoppande öfver stenar och
stubbar, och sedan lilla Karin stått några minuter och
sett efter honom, tills sista skymten af hans trasiga
mössa försvunnit bakom buskarne, skyndade äfven
hon, nästan springande, åt motsatt håll gångstigen framåt.
En god stund derefter återkom hon på samma
väg; det angelägna papperet var nu aflemnadt, och
ifrig att råka brodern och få veta den hemlighet han
lofvat berätta, vidrörde de små fötterna knappt marken,
då hon ilade vägen framåt, tills hon slutligen stannade
vid en gärdesgård, och med flämtande andedrägt kastade
sig ned på marken bredvid ett led, hvars nötta "stafver"
och "trinnar" bevisade att här var ett vanligt Öfver-
gångsställe.
Det var hit som Janne skulle komma och Karin
lyssnade med upplyft hufvud, om icke hans steg ännu
skulle förnimmas.
Skymningen sänkte sig allt djupare i skogen,
hennes hjerta klappade sa hårdt både af det häftiga
springandet och af oro och nyfikenhet, men ingen
Janne hördes af.
"Gud tröste mig, som kommer sa sent hem, och
moen ar sa hemskefull i månljus att gå öfver," hvi-
skade hon sakta och såg sig spejande -och ängsligt
omkring.
I detsamma hördes lätta och hastiga steg på andra
sidan. Gärdesgården knakade litet, då Janne svängde
sig öfver, och nästa ögonblick satt brodern vid hen-
nes sida.
"Ack, sa väl att du kom! Jag började bli sa
ängslig."
Karin knäppte sina solbrända och varma händer
om hans hals och makade sig tätt intill honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free