Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIN. 565
"Hur kan ni förundra er öfver att den vackra
fjäriln, hvilken fladdrar i solskenet en sommardag, icke
kan fatta eller älska den mörka läderlappen ? Och
om fjäriln, dårad af nattfågelns hemlighet, skulle följa
och kringsvärma honom, skulle få aning om nattens
mysterier, då skulle solstrålarne icke mera väcka hans
tjusning, dagens illusion vara flydd, och nattens skuggor
väcka hans fasa. Likväl har lifvet blifvit tändt i bada
dessa former, de hafva båda sin utveckling och sin
förvandling, men sa länge den ena ar fjäril och den
andra läderlapp, kunna de icke hafva något gemensamt.
Må fjäriln kyssa sin rosenknopp och lefva sitt sollif
och icke komma i vägen för nattdjurets kalla, svarta
vinge, den kunde krossa hans bräckliga varelse."
Testa stod framför honom och fäste sina mörka
ögon med en viss melankolisk välvilja på Konrads ung-
domliga ansigte, under det han långsamt och lågt
yttrade dessa ord. Derpå rörde han handen till en
helsning och gick allén framåt med sänkt hufvud och
långsamma steg.
Konrad satt tyst och orörlig qvar en stund, der-
efter reste han sig och mumlade beslutsamt: "Må sa
vara, men fjäriln vill följa läderlappen, skulle det an
kosta honom både hans illusioner och hans vingar."
Klockan var sju på qvällen, nar Konrad framkom
till dörren af den lilla stugan, der han aftonen förut
sett qvinnan, som hade det gamla skrinet. Just som
han steg öfver tröskeln, mötte honom en hustru med
ett vattenämbar i handen, och han igenkände gumman
med granrisbördan, som han mött i skogen.
"Ar detya er stuga?" frågade Konrad, sedan han
helsat på sin bekanta sedan gårdagen.
"Ja, jag bor här ensam med flickan, sedan i våras,
då gamla Annika dog; det var hennes stuga, och nu
ar det hennes brorson, Jerker i ängen, som rår om
den, men jag får bo här sa länge."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
