Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och snart hade den nattlige arbetaren fördjupat sig så
i jorden, att endast hans hufvud syntes öfver kanten
af den öppning han gjort.
Nyfikenheten dref mig att på närmare håll granska
denne sällsamme man, som man med rätt mycket skäl
tillade öfvernaturliga krafter.
Jag steg upp och närmade mig långsamt. Marken
var här våt och slipprig och af växterna deromkring
förmodade jag att här fanns ett källsprång, och att
det var en brunn han ämnade gräfva.
Emellertid hade jag nu kommit honom på tio steg
nära, alltjemt i skuggan af de buskar som skilde oss
åt, då han med ett raskt hopp sprang upp på kanten
af gropen, och lade armarne i kors öfver bröstet.
Liksom qvällen förut såg jag månen belysa hans ansigte
och liksom då var uttrycket deri hemskt och dödt.
Jag skulle kunnat tro att det icke var samme man,
jag nyss sett i fönstret tillsammans med den unga
flickan, så olika syntes han mig, och dock kunde jag
icke tvifla på att det var Harold; hans utseende var
allt för originelt, för att man skulle kunna förblanda
honom med någon annan; jag igenkände ju till och
med samma kläder jag nyss sett honom bära.
Liksom förra aftonen öfverföll mig äfven nu en
ofrivillig rysning, då jag betraktade detta lefvande lik,
och då han hastigt reste upp hufvudet och ryckte till,
då han blef mig varse, genomfor mig en obeskriflig
känsla af obehag, och jag skulle velat gifva bra
mycket, om jag kunnat undkomma den sällsamma på en
gång döda och brinnande blick, som liksom banade sig
in i mina ögon.
Det var likväl omöjligt; han hade upptäckt mig,
och min åsyn behagade honom icke, det var tydligt.
Jag ville gå fram för att förklara och ursäkta min
närvaro, men dessa genomträngande, orörliga ögon,
med sitt stela och hemska uttryck, kommo mitt blod
att stelna; jag ville emotstå deras trollkraft, ville
stålsätta mina förrädiska nerver. Förgäfves, blodet
stockade sig kring hjertat, en svindel grep mig, jag gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
