- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
20

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Till hälften afklädd, som hon var, med bara axlar
och den hvita underklädningen upplöst, öppnade hon
hastigt dörren och ämnade sätta foten öfver tröskeln,
då hon förskräckt drog den tillbaka; hon tyckte att
dörren till en rymlig garderob vid andra sidan af
rummet hastigt rördes, liksom någon stängt den inifrån.

Pella var hvarken nervös eller mörkrädd, och den
lilla ofrivilliga skrämsel hon rönt var genast
öfvervunnen, och med sakta röst, för att icke väcka den
troligen redan somnade onkeln, ropade hon "Dora!" i
förmodan att huspigan glömt uttaga några af husbondens
kläder, som borde borstas eller repareras till
morgondagen.

Intet svar följde likväl. Pella insåg att hon kunnat
misstaga sig i mörkret, tog asken med svafvelstickor,
som stod qvar der hon lemnat den, och återvände till
sitt rum.

"Det är likväl bra dumt, att jag så ofta glömmer
rulla ned gardinen," tänkte hon då hon kom in igen,
och sedan hon tittat ut och gjort en halft omedveten
reflexion öfver den mulna qvällens mörker, återfunnit
den tappade ringen och läst sin aftonbön, släckte hon
ljuset och försvann mellan de hemväfda gardinerna kring
sin lilla simpla säng.

Hon hade kännt sig så sömnig helt nyss förut,
men nu jagade den ena föreställningen den andra i
hennes barnsliga fantasi, der tanken på den främmande
brodern spelade hufvudrolen; sömnen ville alls icke
infinna sig, och hon hörde den gamla klockan utanför
slå tolf och upprepa sin enformiga refräng derefter,
utan att hennes heta ögonlock ännu slutit sig.

Då tyckte hon sig hastigt i den djupa tystnaden,
som rådde omkring henne, höra ett sakta raspande
emot fönsterkarmen utanför. Pella spratt till och
lyssnade. Ljudet upprepades ännu en gång, men nu emot
väggen lite längre bort.

Det gamla boningshuset låg på en temligen stark
sluttning åt gården, så att afståndet från marken upp
till fönsterna i andra våningen der var ganska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free