- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
129

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARLEKSDRYCKEN.

29

bondes rum. Jag borttar dä oförmärkt hakarne på
fönstret, och sedan han somnat, öppna vi det utifrån
och du går in."
"Men han sjelf skall vakna."
"Var icke rädd, det skall jag förekomma."
<Tå hvad sätt?" .
"Se här," Simon uppdrog en liten flaska ur bröst-
fickan på sin tröja och visade Gunild.
"Jag häller några droppar ur denna flaska i det
o-las med sockervatten, som Johan hvarje afton ställer
på hans bord vid sängen. Tio minuter sedan han druckit
ur det skulle vi kunna bära bort honom ’och han
skulle icke veta mera derom an om han vore stendöd."
"Men skola icke dessa droppar skada honom ?"
"Icke det minsta; min mor ar säker i sin konst
att koka nyttiga safter; han skall endast icke kunna
vakna förrän tolf timmar derefter, det ar allt."
Gunild stod en stund och vägde den lilla flaskan
i handen.
"Besluta dig, klockan ar snart elfva, man har
redan slutat att dansa, både folket och herrskapet
sitta nu till bords. Jag går och återkommer sedan
hit till dig."
"Ja, ja skynda dig då," sade Gunild hastigt och
räckte Simon flaskan tillbaka.
Zigenaren nickade och försvann mellan träden,
och Gunild mera föll an satte sig ned på stenen igen.
Allt var tyst och mörkt omkring henne. Musiken
och dansen voro slut, de flesta af lamporna slocknade,
blott en och annan lyste ännu med ett matt och fläm-
tande sken, ingenting störde tystnaden utom det mo-
notona och klagande lätet af en uggla, som lockad af
ljusskenet satt sig i en gran och upprepade sitt - i
landtfolkets tycke sa olycksbådande - "klävitt, klävitt".
Gunild ryste till vid detta oskyldiga ljud, en ofri-
villig känsla af ångest och rfäran kylde hennes blod,
som förut var upprördt genom Simons vidskepliga och
hemska meddelanden, och det fordrades några minuter
innan hon förmådde öfvervinna sin svaghet och resa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free