Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
7
hon väckte och alla de frågande blickar, som riktades
på henne, utan fortfor:
"Det var hin håle sjelf, sa sannt som jag ar Beata
Lundin; han var svart som en korp och hade ögon
som lyste likt eldkol, och då jag - som i förskräc-
kelsen fallit ned på mina knän bakom syrénbuskarne,
som växte der - då jag åter såg upp var alltsammans
försvunnet. Det lyste icke längre i barons rum, det
var mörkt som i de öfriga fönsterna, och sedan jag
sansat mig litet, sprang jag sa fort jag förmådde in i
min kammare och kröp ned i min säng. Men aldrig
glömmer jag det fagra och hemskefulla anletet. Och
att baron Nils icke heller kan glömma det, det synes
nogsamt. . ."
"Hvarför det? Hur då?a frågades ifrigt rundt-
omkring berätterskan.
"Jo, ser ni, sägen ar, att då hon visar sig och
någon kommer att mota hennes blickar, sa blir den
olycklig och förtrollad i all sin dar. Hon såg icke på
mig, gudskelof, men säkert har barons och. hennes ögon
mött hvarandra, det ar min tro om hans sjukdom."
Gumman tystnade och alla hennes åhörare voro
äfven helt fundersamma under några ögonblick.
"Det allra besynnerligaste ändå ar, att morgonen
derpå, helt bittin, sa kommer Johan in till mig och
begär några fina linnelappar, ty baron Nils hade skadat
sig på armen. Jag vet just icke hvad som föll mig
in, men jag frågade Johan hur det gått till.
"Jag vet icke, och baron vet det icke sjelf heller.
Han måtte skadat sig med något i sömnen; det ar ett
litet hål såsom af ett uddhvast jern, och blodet fram-
sipprar oupphörligt, svarade Johan helt likgiltigt.
"Jag kan inte hjelpa att jag tänkte på spöket,
som kommit ur hans rum om natten, men jag var
sa uppskrämd, att jag icke vågade säga något.
"Emellertid kom Johan igen för att begära linne
tid efter annan, och då jag ett par veckor derefter
frågade om barons arm ännu icke var bra, svarade
Johan skrattande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
