Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
73
upprörd då han talte -derom," sade Sara och, lutade
sig baklänges emot stolen.
"Se efter först, du Mina, om icke kökspigorna stå
utanför och lyssna på oss, jag känner till det herr-
skapet," fortfor den fina kammarjungfrun högdraget och
fläktade med sin granna solfjäder.
"Nej! Det ar tomt i korridoren, och jag hör Lisas
snarkningar från köket ända hit," sade Mina skrattande,
sedan hon tittat ut och stängt igen dörren.
"Ah, bevara mig, sofver hon, sa komma kottlet-
terna att brännas för oss," utropade fru Lundin och
flog upp från sin plats.
"Ack, det gör ingenting, låt henne sofva, dess
mera ostörda äro vi härinne," sade Sara och fattade
sin faster i armen.
Hushållerskan såg villrådig och bekymrad ut, men
satte sig likväl ned igen, under det gubben Håkansson
- sedan han först dragit upp ett "byxsäcksur" af silfver,
stort som en röfva, och funnit att det ännu var lang
tid tills han behöfde afhemta sitt herrskap - tog fram
ur de vidlyftiga fickorna på sin rock ett litet tidnings-
blad, hvars titel var "Dagligt Allehanda", men årtalet
var 773, och stamfadern för Dagligt Allehandas äre-
vördiga ätt var icke, såsom dess nu lefvande ättling,
tryckt på fint, blankt papper, hållande tvenne alnar i
bredd, det var knappt åtta tum i fyrkant och brunt
och slankigt som ett stycke flanell.
Det oaktadt föreföll det utan tvifvel ganska intres-
sant; man var den tiden icke sa "slängd" med^att
skrifva som nu, men hvad man krystade fram var
förmodligen sa mycket mera mustigt; åtminstone tycktes
det hårdt angripa den gamle kuskens uttydningsförmåga,
ty han aftog och påsatte sina stora runda glasögon
flera gånger, torkade dem omsorgsfullt och utslätade
det lilla mjuka pappersbladet, som han lagt framför sig.
Med armbågarne stödda emot bordet frammumlade
han sedan halfhögt den lilla torftiga tidningens inne-
hall, och syntes sa uppbygd deraf, att han alls icke
gaf akt på sina pratande och skrattande vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
