Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
SKYMNINGSPRAT.
minutiös noggrannhet den förflutna aftonens tilldragelser,
huru olika syntes henne icke nu allt, hon återkallade
den blick som Hugo kastade på henne då han gick ut
ur danssalen, och hon spratt till af förskräckelse der-
vid; nu, nu först begrep hon den smärta och ovilja
som den uttryckte, i
En feberglöd for brännande genom hennes kropp,
den ena tanken jagade den andra, minuterna förgingo
och hela hennes barnsliga, tanklösa och regellösa lif
framstod för hennes minne, med en färg och en om-
ständlighet, som var henne helt och hållet ny.
Det föreföll henne som om förnuftets engel hittills
legat slumrande inom henne, men nu med ens hade
vaknat och med omutlig stränghet stod framför henne,
upprepande för hennes rörda och förskräckta sinne alla
hennes sjelfviska och tanklösa ord och handlingar, öfver
hvilkas följder, både för henne sjelf och andra, hon
aldrig velat reflektera, och hvilken oädel egoism som
var grunden för hela hennes förflutna lif.
Det ar icke sällsynt att lifliga naturer erfara en
dylik snabb omvexling i sin uppfattning af samma sak,
och ännu mindre sällsynt att vi känna oss liksom för-
vandlade under det friska intrycket af en dröm; en
föreställning under detta mystiska tillstånd då våra^
sensationer styras af en makt, hvaiss* lagar- och namn
vi fåfängt söka.
Regina sprang upp, svepte en nattrock omkring
sig och kastade en hastig blick på pendylen öfver
soffan, som visade henne att klockan var fem på den
mörka vintermorgonen eller, rättare, natten.
Lampan brann ännu på bordet bredvid sängen,
hon tog den med sig, öppnade dörren och skyndade
genom de tomma rummen till sin mans kammare.
Nu var hon vid dörren, hon stannade ett ögon-
blick och lyssnade, allt var tyst.
"Han har lagt sig på soffan och somnat," tänkte
hon, och tvekande och förlägen vred hon sakta om
nyckeln och öppnade dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
