- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
37

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DKOTTNING KRISTINAS HUS.

37

Målarmästaren Prick, bror till fru Hages första
man, en lång koppärrig karl i gula nankinsbyxor, var
redan anländ med sin fru, en hvassnäst och rödhårig
qvinna i en mössa med röda fladdrande band; hon satt rak
som en pinne på yttersta kanten af den citrongula
soffan, med sin hårdt hoptrillade näsduk i ena handen
och sin parasoll i den andra, under det hennes tre
barn stodo i rad framför spegeln, ömsom beundrande
de granna porslinskopparne på marmorbordet .nedanför
och ömsom sig sjelfva i sina bästa kläder.
Yärdinnan, som välkomnat och infört sina gäster,
stod röd och varm framför spiseln i det lilla köket,
för att "vispa upp såsen", en åtgärd, som ansågs af
omätlig vigt och som den blygsamma Martha aldrig
skulle velat taga på sitt ansvar, äfven om hennes mat-
mor satt det i fråga.
Hu ljödo klockorna i tornet åter, till tecken att
gudstjensten var slut.
Fru Hage löste af sig sitt hvita lärftsförkläde och
gick in i sängkammaren, för att med en våt handduk
afkyla sina upphettade kinder.
I detsamma hoppade lilla Jeannette in genom dör-
ren och kastade sig i fostermodrens famn.
"Ah, hvad jag är glad att vara hemma! Aldrig,
mamma, går jag i kyrkan mera," utropade hon, -kastade
hatt och handskar ifrån sig och hoppade upp på en
stol, för att ännu en gång kunna slå armarna om fru
Hages hals i vild och högljudd glädje.
"Bevare mig barn, så häftig du är, och hvad är
det du säger?" sade fru Hage med handduken framför
munnen.
"Aldrig, aldrig går jag dit, så tråkigt, så dödande
tråkigt det är, att sitta stilla så länge! Jag började
bli sjuk, jag önskade, att predikstolen skulle falla ned
med presten, att åskan skulle föra bort taket, eller
elden komma lös, hvad som helst, blott det kunde göra
slut på den fasliga enformigheten."
"Gud bevare oss, hvad pratar du för dumheter!
Hade du icke Guds ord att höra på, och visste du icke,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free