Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING KRISTINAS HUS. 6O
"Ja, visst håller jag af honom, som om han vore
min bror," sade Jeannette rodnande.
"Se så der ja, och litet dertill, efter hvad jag tror."
"Men pappa, jag..."
"Ja, jag förstår, jag förstår," af bröt gubben små-
skrattande och nickade betydelsefullt.
"Men, kära far, tänk då på hvad du säger!
Jeannette är ju nyss fylda sexton år, inte ska’ man
tala om sådana saker ännu... Se här, tag dig nu ett
ägg till!" afbröt fru Hage och bjöd sin man enträget
den lilla karotten, der de färska nykokta äggen lågo
så prydligt instuckna inom den fina serveten.
"Ja, det förstås, det är god tid ... men icke be-
höfver du derför undvika den hederlige, arbetsamme
gossen," invände fabrikören och högg med knifven
toppen af sitt ägg.
"Inte undvika just, men" heller icke uppmuntra,
ty som jag säger, Herman kunde ta’ sig tankar, som
se’n vore svårt och ledsamt för Jeannette att få ur
hans hufvud," återtog den gamla förståndiga frun.
"Jag är rädd ditt råd kommer alldeles for sent,
mor. .. men du äter ingenting, Jeannette, du ser så
fundersam ut, min flicka, du har blifvit så tyst och
nedslagen, tycker jag."
"Kanske att pappa saknar den tid, då jag ständigt
behöfde påminnelser för att icke sjunga vid bordet
eller prata "bredvid mun", som pappa brukade säga,
eller när jag inrättade din hatt till luftballong eller
satte vingar på den stackars katten ?" frågade Jeannette
skrattande.
"Ja, då var du munter och glad."
"Nej, Gudskelof att Jeannette ändtligen blifvit en
smula stadig och förståndig; jag tro Ide sannerligen,
att du aldrig skulle bli som andra menniskor," inföll
fru Hage och sköt bort sin tallrik.
"Är jag det väl nu då?" sade Jeannette halfhögt,
liksom för sig sjelf, med en ovanligt sorgsen och
ödmjuk ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
