Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING KRISTINAS HUS.
73
"Ja han, det tror jag nog, det har jag nog också
märkt, och Jeannette har i sin barnslighet kanhända
uppmuntrat hans kärlek, men hon älskar honom icke;
hon är, Gud hjelpe henne, alldeles för hogmodig dertill."
"Nå nå, dess värre vore det, ty bättre man kunde
hon aldrig få. Prick och jag ha tält om saken. De
kunde bo hemma hos honom, sedan nu hustrun är död
och de andra barnen borta. Han ville lemna allt åt
Herman, och vi kunde nog gifva Jeannette åtminstone
en hederlig utstyrsel att börja med."
"Tala aldrig derom, far! De skulle blifva olyck-
liga; Jeannette skulle aldrig finna sig i den lott, som
Herman kunde bjuda henne. Tycker du väl, att hon
ser ut som en målarhustru?"
"Nej, det gör hon icke, men det vore det lyckli-
gaste för henne, efter min tro."
"Kanhända, men som det nu är, så är det omöj-
ligt. Hvad hafva väl mitt tal och exempel verkat på
henne? Hon kan aldrig få tycke för vårt lefnadssätt
och våra vanor. Och var säker du, att hon ofta tän-
ker på sin härkomst och hoppas på, ätt en dag blifva
upptäckt af dem, som hon med ratta tillhör."
"Jag tror nog, du har rätt. Det hade kanske
varit bäst, om hon aldrig vetat annat, än att hon verk-
ligen vore vårt barn."
"Visst hade det varit bäst, men hur var det-väl
möjligt; hvem kunde dölja för henne, hvad tjenstfolket
och hela granskapet visste?"
"Ja, det är så."
"Derför så funderar hon nog också ofta på saken.
’Arten ligger i vildanden’, säger ordspråket, och Jean-
nette liknar knappt mera hvarken oss eller Herman,
än en skata liknar en katt. Gud vet hvad hennes
öde skall bli," sade fru Hage suckande.
"Vi hafva gjort hvad vi kunnat; hennes anhö-
riga, de må nu vara h vilka som helst, behöfva icke
skämmas för henne, om de någonsin skulle söka o’ch
återfinna henne."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
