Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
JEKNEINGEN.
blottade hals, att ingen dresserad dam i en balett på
teatern skulle kunnat öfverträffa henne.
"Min skona dryad eller oread eller hy ad jag
skall kalla dig, du Täcker i sanning min uppriktigaste
beundran," sade i skämtsam och näsvis ton den främ-
mande, som öfverräskat den förvirrade vallflickan.
Det var en lång vacker karl med mörkt hår och
mustascher, vackra, men något dimmiga ögon, och
hvilkens blaserade uttryck, språk och hållning icke alls
öfverensstämde med den tarfliga och anspråkslösa drägt
han bar, med renseln på hans rygg och de grofva
och smutsiga skorna på hans fötter.
Han syntes trött, villrådig och missnöjd, då han
inträdde i den vilda skogsdalen, der hvarken väg eller
stig fanns, men vid åsynen af den vackra vallflickan
lifvades hans slappa drag, och.med en oblyghet och
djerfhet, som skulle förskräckt en annan ärbar qvinna,
gick han fram till henne och fortfor:
"Gif mig en kyss att börja med, så få vi sedan
talas vid. Jag förmodar, att man här ..."
.* »
Men längre hann icke den oförsyrite främlingen,
innan den arm han utsträckt, för att fatta flickan
om lifvet, föll domnad ned till sidan för ett kraftigt
slag af den bastanta näfverlur, som hon hastigt upp-
tagit ifrån marken och nu satte för sina läppar,
utstötande ett gällt rop, under det hon, lätt och mjuk
som en harunge, kastade sig bakom några buskar och
nu med gnistrande blickar och hotande åtbörder stod
inför den förbluffade mannen.
Den signal hon gifvit återskallade i skogen och
besparades i ögonblicket af det häftiga och ilskna
skallet af en hund, som rusade fram ur de täta gran-
buskarna, följd af en tjur och tio eller tolf kor,
ramande med upplyfta svansar och sänkta hufvuden.
Den oförsigtige främlingen insåg för sent det
misstag han begått, då han ansett den unga flickan
ensam och värnlös. Det var nu han, som tydligen
var i hennes våld, och alldeles oförberedd på det
-:.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
