- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
129

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTTA ÅK EFTERÅT. 129
ständigt, innan hon börjar hjelpa till vid sin unga mat-
mors toalett.
"Det är just ett fult väder i dag," börjar hon,
förande kammen genom Ingrids tjocka hår, "men fastän
dimman ligger så tung, att träden i parken sticka upp
derur som spöken, så har redan majoren gått ned till
bruket, med hundarne som vanligt."
"Jaså," sade Ingrid likgiltigt.
"Ack, vet fröken," fortfor Lina, som var van vid
sin matmors alltid vänliga och milda passivitet och alls
icke hejdade sin pratsamhet, oaktadt den ringa uppmun-
tran hon rönte, "det är för ledsamt med Köks-Greta,
nu har hon varit framme igen och förargat fru Rön-
qvist. Kan man tänka så dumt, hon har icke tagit
in smågrisarne i går qvälL och nu saknas en af dem.
Något odjur har tagit honom i natt. Hushållerskan
blef så ond, att nu hjelper det icke längre, utan Greta
får alldeles bestämdt flytta."
"Ja, det är ju rättvist."
"Ja, det är det visst det, men se nu har den
stackars Greta bedt mig så fasligt mycket, att jag skulle
be fröken, att fröken lade sig ut för henne hos fru
Rön q vist."
"Nej, det bryr jag mig icke om. Det är fru Rön-
qvists egen sak; Greta är ju en oförbätterlig slarfva,
som många gånger blifvit varnad och ursäktad."
"Ja, det är nog sannt, men ändå, om fröken ville
bara säga ett enda ord, så ..."
"Nej, alls intet. Tala inte vidare derom!"
Ingrid steg upp, och Lina suckade och teg ett
par minuter, under det hon häktade sin matmors kläd-
ning och räckte henne sitt skärp.
"Vet fröken," återtog Lina, medan Ingrid noga,
men utan tecken till belåtenhet eller nöje granskade
sin person, eller rättare sin klädsel, i spegeln, "vet
fröken om, att brukspatrons på Leringe äro ditkomna.
Gamla Maja, som i går var här med lingon, berättade
att de kommo i måndags, och att det visst rätt snart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free