Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donna Juanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
II
hvars konversation röjde lika mycken barnslig oskuld
och friskhet, som naturligt fin takt och den mest
sprittande liflighet och qyickhet.
En timme derefter hade regnet upphört, och
hänförda, som vi båda voro, af vår sköna kamrats
sällskap, tyckte vi, att det afstannat alltför snart.
Misstriss Lee tog afsked af den gamla gumman
och hennes barnbarn, lyfte upp sin långa klädning,
och helt djerft klifvan~de i det våta gräset, som genom-
dränkte hennes små sidenkängor, begaf hon sig på
hemvägen i vårt sällskap.
Förundrad att icke hafva se,tt eller hört talas
om denna madame Lee, som nästan syntes mig allt för
ung att vara gift, och som väl knappt kunnat undgå
att blifva bemärkt vid brunnen, der man så väl hade
reda på hvarje vacker eller utmärkt qvinna, funderade
jag på orsaken till den rodnad och synbara förvirring
och rörelse den unga damen röjt vid åsynen af min
vän, när vi båda inträdde i kojan, en rörelse, som
Duchéne äfven sjelf märkte och utan tvifvel fann sig
smickrad af.
Den unge nygifte mannen var en ganska} vacker
karl; skulle han här möjligen hafva gjort-en eröfring,
utan att veta derom, så var han i sanning afunds-
värd och på samma gång i en ganska vådlig belägenhet.
. Just då jag inom mig beslöt att utforska detta,
yttrade Duchéne sin fruktan, att vägens längd skulle
tröita vår vackra kamrat.
"Ja, jag är rätt nöjd att hafva tillsagt om min
vagn, och jag ser den också der framme på vägen.
Adjö, mine herrar!" tillade hon glädtigt, då vi i det-
samma hunnit fram ur skogen, och ett par sekunder
derefter hoppade hon upp i en liten kalesch, hvars
dörr en betjent hastigt öppnadg.
Hon svepte in sig i en kappa, som legat i vagnen,
nickade ännu en gång åt oss och försvann som en
féedrottning, på vägen åt Carlsbad.
"Det var den indiske majorens hästar och vagn,"
sade Duchéne alldeles betagen af förvåning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
