- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
213

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAMEN MED DÖDSKALLEN.

213

han sig med skenet af att ega den; jag skulle inte vilja
betftga honom denna ringa ersättning, och derför får ni
icke missbruka mitt förtroende."

"Åh, jag förstår; men huru blef ni bekant med
honom?"

"Se så, tyst nu! Det roar mig icke längre att
besvara edra frågor denna gång."

Juanna steg upp, gäspade och sträckte på sig
med ett ganska behagligt sjelfsvåld, men på ett sätt,
som ingen dam af göd ton och vårdad uppfostran skulle
tillåtit sig, och stannade sedan framför spegeln för att
med handen släta sitt vackra svarta hår, som såg
ganska ostädadt ut. I samma ögonblick öppnades dörren
sakta, och Kosine tittade in.

"Madame, klockan är tio, man börjar vakna i
våningen här under, vår tid är förbi," sade flickan
hviskande och hemlighetsfullt på franska.

"Farväl, baron! Arrangera er här, så godt ni
kan, tills i afton! Yi få då åter talas vid; der borta
har ni böcker, i fall ni finner tiden mycket lång, Eosine
skall för öfrigt förse er med hvad ni behöfver."

"Hvart tar ni då vägen ? Glöm icke den olycklige
arrestant ni här har!" utropade baronen, då Juanna
försvann genom samma dörr som Eosine inkommit.

Dagen hade förgått, och den hade synts baron
Emmerik mycket lång; inte derför att han just var
van vid någon synnerlig verksamhet, men tystnaden
och ensamheten voro honom odrägliga. Han tillhörde
den talrika klassen af menniskor, hvilka icke ega några
resurser inom sig sjelfva, hvilkas hela trefnad, lif och
tillvaro bero af det ständigt vakna intresset för andra
menniskors företag och handlingar, prat och sqvaller,
han tillhörde, lefde och andades blott för Stockholms
sällskapslif i alla dess nyanser, ifrån kasernrummen,
kaféerna, värdshusen och promenaderna till baler och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free