- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
277

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lady Sara.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LADY SARA. 277
tankar eller också i sömn, ty hon hörde icke, när
dörren öppnades, och spratt till vid ljudet af kam-
marjungfruns röst, då denna sade:
"Teet är serveradt, och mylord Yäntar i salongen."
Sara steg upp, hopsamlade de kringströdda pap-
persbladen, som voro fullskrifna med en fin och tät
stil, och stoppade dem i sin klädningsficka, sträckte
litet på sig, liksom en skolflicka, hvilken skulle hafva
sofvit vid sin lexa, och lemnade rummet åtföljd af Gibson.
"Jag kan väl ioke tro, att mylord har den fasliga
apan med sig!" sade Sara och stannade utanför sa-
longsdörren.
"Nej bevars, mylady, endast foå af de små hun-
darna och en papegoja."
"Om det är den stora hvita, så stanna inne,
medan vi frukostera, Gibson! Jag är fasligt rädd för
den elaka fågeln."
Kammarjungfrun öppnade dörren, och Sara steg
in långsamt och tvekande.
"Godmorgon, Sara! Huru befinner ni er i dag?"
sade lord Walter, ^om med en grön papegoja, sittande
på ena axeln, promenerade fram och åter på golfvet
och nu kom emot sin hustru.
Två små hundar, som lågo på mattan, rusade
skällande fram, men upphäfde sedan ett vänskapligt
tjut, då de igenkände henne, och täflade nu att hoppa
upp och krafsa på hennes dyrbara klädning.
"Låt icke hundarna handtera er på detta sätt,
mylady! Ni har ett allt för enfaldigt sätt emot djur;
kan ni då aldrig vänja er af dermed?" tillade lorden
skarpt. "Nå, ni var icke rask i går, ert illamående
faller sig alltid bra olägligt, jag hade önskat ert säll-
skap," fortfor han och förde likgiltigt hennes hand
till sina tunna, blableka läppar, då Sara endast med
en stum böjning på hufvudet besvarade hans helsning.
Den lille lorden, klädd i röda morgonstöflar, röd
fez med en lång tofs utåt ryggen och en nattreck af
svart sammet, liknade med den granna fågeln på axeln
en liten tomte eller en trollkarl i en barnsaga, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free