Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
JEENEINGEN.
"Alldeles! Dessa dumma historier äro naturligtvis
diktade, men det är emellertid hon, som gifvit anled-
ning till dem. Stolt i medvetande af sin skönket
kanhända, föraktar hon att gifva dementi åt dessa
löjliga rykten, och behåller ständigt masken, som döljer
hennes ansigte."
"Men hvarfor . .. hvarför? . . ."
"Så fråga alla, och deri ligger kanske hennes
hemlighetsfulla makt. En obesvarad fråga är ett ständigt
retande mysterium, men hemligheten upptäckt har ju
förlorat sitt behag. Man förmodar emellertid, att lord
Greffes svartsjuka är rätta orsaken till hennes osyn-
lighet, ehuru han i sjelfva verket gör miss Stellas
behag derigenom ännu mera tjusande, efter hvad alla
finna, och er man icke minst."
"Och det är denna qvinna . . . detta spöke, som ..."
"Som fallit på den idén att förälska sig i er man,
redan innan ni reste bort."
"Och Ellis? ... ih, det är icke möjligt!"
"Hvad vill ni, att en karl under dylika förhållanden
skall göra ? Den bibliske Josef var troligen en - myt...
Ellis är af kött och blod som alla andra, ni får icke
misstycka det..."
"Men han älskar mig ..."
"Han har älskat er ... Han borde visserligen göra
det ännu, men emellertid ligger han i detta ögonblick
för den maskerade tjuserskans fötter . .."
"Nej, baron Emmerik, jag tror er icke ... Ellis
kan icke älska någon annan än sitt barns mor..."
"Sublima godtrogenhet! Kan ni verkligen vara
tillfredsstäld med denna vackra föreställning, så lyck-
önskar jag er och har icke ett ord att tillägga."
Mathilda sänkte hufvudet i sina händer; hon var
dödsblek och stum, hon tycktes hafva förlorat* all
reflexionsförmåga och stirrade tanklöst framför sig.
Slutligen reste hon sig upp och sade långsamt och
kallt:
"Öfvertyga mig, om ni kan, att han besvarar
hennes kärlek ... att han verkligen är hos henne . . ."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
