Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVUNNEN. 497
"Nåväl, du har således trotsat dem; du vet likväl,
att ännu aldrig ett egenmäktigt handlingssätt har blifvit
ostraifadt; och har du glömt, att Juanna är död, att
hon måste vara död, om jag skall kunna skydda dig,
att du har valet emellan att trotsa Kermiloifs vänner,
eller de fromma systrarnes kloster h valf, att du frivilligt
och efter din egen önskan och bön blef en medlem af
det heliga förbund, hvartill konungar och furstinnor
anse som en ära att räknas. Liksvepningen och bår-
täcket hafva omslutit dig; du är för evigt skild ifrån
verlden, du är död och begrafven, du tilläts att verka,
men icke att lefva, du tillhör icke dig sjelf, du är ett
viljelöst lik, ett redskap för den stora afsigt, det höga
mål, som omfattar heja verldens ombildning och be-
herrskande. Du tycktes då förstå en skymt af sannin-
gen, en stråle af det ljus, en blixt af den eld, som
lifvar vårt brödraskap, du knäböjde och svor.. . svor
en förfärlig, en fruktansvärd ed, att du utan vilja,
utan frågor, betänkligheter, tvekan eller uppskof ovil-
korligt under alla förhållanden, utan afseende på person,
tid eller rum skulle lyda blindt och fullkomligt, då du
en gång för alla fattat och gillat det höga ändamål,
som helgar alla medel"
"Markis Zorilla," inföll Juanna, som, under det
han talat, återvunnit hela sin sjelfbeherrskning. "Jag
minnes mycket väl allt det der; hvarje menniska har
en stund af svaghet,, då hon icke tillhör sig sjelf; så
hade äfven jag. Kermiloffs blodiga död, hans väns
hämdeplaner, fruktan för skandal och.... och mitt eget
hjertas tröstlösa passion ... med ett ord, ni vet, under
hvilka förhållanden jag såg er, och ni igenkände mig,
som ni påstod; er vältalighet, ert snille och i synnerhet
er heliga försäkran, att ni kände min familj och min
mor, att ni skulle en dag göra mina rättigheter
gällande, allt förenades att bestämma ert välde öfver
mig, men detta välde har blifvit en despots, en afgrunds-
andes. Jag erkänner det icke längre. Hvad jag svor,
var en orimlighet. Jag afskakar edra bojor, jag vill
vara fri."
ClavdeGtrard. IV. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
