- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
525

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BEN EOKSEGLADE ASKEN.

525

Hvad han på dessa månader tyckes hafva vun-
nit i sinnets jemnvigt eller hj ert äts lugn, har han
förlorat i behag och uiigdomlighet.
Det är emellertid ett faktum att de "unga gub-
barne" äro mest förledande i de sextonariga damer-
nas ögon.
"Huru kommer det till, att du så här kommer
f m
ut för att mottaga mig?" sade Alma leende och såg upp
i hans ansigte med en liten sarkastisk min, i det hon
gjorde en ceremoniös komplimang, när han släppte
hennes arm, då de kommit innanför tamburdörren.
"Jag måste väl söka ursäkta min ohönighet att
icke köra för dig."
"Du glömmer, att det var jag, som ville köra
för dig/’
"Så mycket större skäl att reparera min otack-
samhet!"
"Och det anser du vore gjordt genom en pro-
menad uppför trappan?" inföll Alma skrattande. "Du
bör veta, att jag först fått ett nekande svar af In-
grid. Sådana här dagar äro verkligen odrägliga, ty
alla menniskor hafva bradtom och tiden blir fasligt
lång, innan qvällen kommer..."
"Och man får dansa, menar du?"
"Ja, jag begriper icke hvad hela den långa och
tråkiga middagen skall tjena till; men nu hör jag
klockan slå ett; det är ändtligen tid att kläda sig."
Alma svepte schalen omkring sig och sprang upp
för trappan, der hon hade sitt rum bredvid systerns.
Det var emellertid icke dit hon nu gick, utan
öppnade i stället dörren till Ingrids, der denna stod
halfklädd i sin hvita underklädning, med håret ned-
fallande i en lång och tjock fläta utåt ryggen.
Hon lutade sig öfver en ask med band, blommor
och brokiga, obegripliga småsaker, under det hennes
kammarpiga sydde fast spetsar omkring en klädning,
som låg på soffan.
"Så väl, att du kom, Alma! Du får nu sjelf
ordna det här; Helena har bundit samman buketter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0527.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free