Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTOBNS ED.
61
*.-
andetag, ett rubbadt kort och alltsammans faller i en
hög . .. Jag har egentligen icke hans humör och fruk-
tar, att vi spänt bågen allt för hårdt."
"Ja, ja! Det är på detta jag väntat!" utropade
Daria, som med blixtrande ögon följt alla hans rörelser
och snarare tycktes hafva känt eller gissat, än -hört
hans framhviskade, otydliga ord. "Det är så det skall
gå, du skall bli tvungen att lemna hela detta granna
och bedrägliga gyckelspel. Du skall fly medmig och
vi skola åter tillhöra hvarandra."
Ehvald svarade ingenting, han fortfor att dyster
och tankfull vandra åter och fram i det lilla rummet
och stannade slutligen vid bordet framför fönstret.
"Ah! Hvad är detta? Här har du ännu qyar d^n
förbannade historien!" utropade han med vrede och
förskräckelse, då han kastade ögonen på tidningen, som
låg der, och bland "rättegångs^ och polissaker" såg
en öfverskrift med stora stilar. "Ah, du himlens
Gud! Den qvinnan gör mig galen, efter hon är galen
sjelf," tillade han med raseri och slet tidningsbladet i
hundra bitar, som han kastade i elden. "Hvad vill
du Daria? Hvad är din mening, vill du se mitt huf-
vud rulla for dina fötter. Yill du min död, säg!
Säg! och jag kan så godt först som sist upptäcka
allt. Du vet, att jag icke är någon mördare, att jag
är den olyckligaste, den mest beklagansvärda af alla
menniskor. Du vet att den ilskne gubben skulle hafva
dödat mig, om jag icke dödat honom, du vet allt detta
och likväl..." ’
Ehvalds röst hade öfvergått till ett slags doft och
undertryckt tjut en blandning af raseri och förskräc-
kelse, en hemsk snyftning^som tyckte nära att qväfva
honom, i det han handlöst, med händerna för ansigtet,
i feg dödsångest, kastade sig baklänges i Darias tärf-
liga säng.
"Charles, Charles, förlåt mig, tro icke, att jag är
i stånd till någon oförsigtighet!" hviskade Daria ömt
och lutade sig of ver honom. "Jag har gömt det der
gamla bladet endast för testamentets skull. Jag kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
