Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTORNS ED.
65
Fröken Coralies kinder brunno som smältugnar
vid hans djerfva blick och hans hustrus hjerta klap-
pade af kärlek och oro vid hans åsyn,
Han höll med yttersta fingerspetsarne en skjuten
orrhöna, och briljantringarna på hans smala lillfinger
blixtrade knappt mer, än hans hvita tänder, som syntes
innanför de röda läpparne, till hälften dolda under de
hoptvinnade mustascherna, då han småleende och på
skämt, med låtsad stolthet lade den skjutna fogeln på
mattan vid Elisabeths fötter. v
Guvernanten vände sig bort, för att dölja en liten
min af missräkning då jagtbytet icke offrades åt henne
och kastade med detsamma, omkring den granna salon-
gen, en blick som tycktes säga: "jag kan vänta; det
beror blott af min vilja, om icke all denna lyx tillika
med dess egare och upphofsman blir min egendom."
Äfven kammarrådinnan, der hon satt, i den guld-
färgade sidensoffan, lät sina ögon hvila på denna lilla
scen; hon njöt i sin moderliga stolthet och fåfänga
af all den bländande glans som omgaf henne, af Ijus-
strålarne som, ifrån den granna kronan i taket, åter-
kastades i speglar och förgyllningar, glänste på vin-
kylaren af silfver bredvid henne på spelbordet, och lyste
på den dyrbara mattans brokiga blommor; triumferande
öfver den eleganta magen, som tog sig så väl ut i
detta ögonblick, och dragande en tacksamhetssuck Öfver
sin dotters lycka, beundrade hon egentligen endast sin
egen vishet och skarpsynthet, hvilka beskyddat och
gillat det lysande giftermålet.
Och i sanning, hvarje qvinna skulle, under denna
stund åtminstone, hafva ansett Elisabeth afundsvärd;
hon egde ju allt hvad vi åtrå och Önska i lifvet, till
och med sin makes kärlek; minutens glänsande lifliga
lycka, tillhörde ju henne. Ögonblickets förtjusande
"mise en seéne" skulle kunnat bedraga hvem som helst,
ty det var såpbubblans stegrande skiftning i detsamma
hon brister.
"Hvad du har varit länge ute, Charles. Jag har
riktigt varit ond på skogvaktaren, som ständigt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
