- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
104

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

MOKBKNÄ TTPEK.

"O, Charles, Charles!" suckade Elisabeth i sitt
Jbjerta. "Du måste hädanefter älska mig mycket, till
belöning för denna natts ångest och förödmjukelse."

Att befinna sig ensam under tvetydiga omständig-
heter, i en obekant trakt och i skogens mörker är icke
angenämt för någon, men för en ömtålig och känslig
qvinna, van vid den bildade verldens seder och åskådnings-
sätt, dess omvårdnad, skydd och äfven fördomar, har
denna belägenhet hela fasan af en hemsk och orimlig
dröm. Elisabeth reste sig upp mekaniskt och följde
med en passiv resignation sin ledsagerska, som nu åter-
vunnit hela sitt mod och sin tillförsigt.

Daria gick framåt, ledd af ljusskenet, som lyste
och försvann mellan träden, än öfver små åkerlappar,
än öfver mossiga stenrör, rishögar, nedfallna stängslen
och Mrriga mossar, der de sjönko ned till knäet i
vattnet; då man går på detta sätt med ett slags förtvif-
ladt mod, tänker man hvarken på trötthet eller hin-
der; detta ljus, på h vilket ens blickar h vila, blir ett
obestämdt och fantastiskt mål, hvars verkliga värde
och vigt man glömmer eller öfverdrifver och för hvars
ernående man offrar allt, ända till sina sista krafter.

Ändtligen stodo de båda q vinnorna vid kanten af
ett djupt dike och sågo nu på a§dra sidan en liten grå
stuga, genom hvilkens fönster eldskenet lyste emot dem.

Kojan låg i sluttningen af eu backe mellan ett
par krokiga björkar och med en liten inhägnad åker-
täppa framför sig.
Då deras ögon i mökret gjort sig förtroliga med
omgifningen, upptäckte de till höger längre uppåt skogen
de obestämda konturerna af ett spetsigt kyrktorn och
sju eller åtta bättre och snyggare hus eller en hel by.
Elisabeth uppbjöd all sin styrka för att hoppa
öfver det breda vattenfylda diket, men snafvade på den
slippriga kanten och reste sig upp ännu mera våt och
smutsig än förut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free