Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PENNINGAR OCH HJEBTAN. 149
En ovilkorlig nervryckning syntes i herr Josuas
ansigte, men han beherrskade sig genast, !bet ihop tän-
derna lät spindeln krypa upp på sin arm och mumlade:
"Man måste härda sina nerver och söka öfver-
vinna sina outredda instinkter. Hvem vet hvad som
möter oss i en annan verld: det der helvetet, h varom
man ständigt fantiserar, skulle möjligen kunna finnas
iust i våra egna antipatier; vi hafva i alla händelser
ingenting annat att sätta emot dessa dödens hemlighets-
fulla och fruktade fasor än kraften af vår vilja...
Jo! jo, vi hafva kanske ännu något annat, något bättre,
undergifvenhetens och kärlekens mod, kärleken till den,
som, möjligen sjelf lydande sina egna lagar, ålägger
oss mörkret och lidandet," återtog den gamln långsamt
och dröjande, med ett skimmer af sublim hänförelse,
som för ett ögonblick förklarade hans fulhet, liksom
man kastat ett guldflor öfver en nässelbuske.
Han for med sin klumpiga hand öfver ögonen,
sköt stolen tillbaka och reste sig upp.
Spindeln hade nu kommit ned på golfvet och tyck-
tes ämna sig upp i den ruskiga sängen, men herr Josua
ansåg troligen pröfningen hafva nått sitt slut. ty med
en rask sväng, och undertryckt motvilja fattade han
den varsamt i handen och sade halfthögt och kno-
tande, i det han öppnade dörren:
"Jag tycker nästan han borde uppfatta, att jag
icke vill hafva honom här inne, då jag släpper ut
honom h varenda dag/’
Ett ögonblick derefter hade gubben lagt af sig
den lappade kavajen, påtagit en mycket sliten och dålig
ytterrock, och flyttat den gamla dammiga mössan från
dödskallen på sitt eget hufvud, och gick nu ut för att
på vanlig tid taga sin bestämda och noggrannt, både
till tid och rum, utmätta promenad.
Medan herr Josua Mac-Allan lemnade sin vinds-
kupa för att hämta frisk luft och fru Elfenbens pen-
sionärer i fjerde våningen som bäst hålla på att i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
