Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inföll fröken Ättehög skrattande och vände sig till
frun i huset, hvilken tycktes vara mer intresserad af
sina flyttsaker än af den väntade slägtingen.
"Men, raillerie à part, jag mins den gossen
mycket väl; ett vackert barn, som sörjde öfver fadrens
olycka, så att det var synd åt ... Modren fick lungsot,
stackars menniska, och dog snart der ute ..."
"Helworth var en äfventyrare, och min man har
just aldrig velat höra talas om sin svåger," sade fru
Amelie, som tycktes något generad af de främmande,
midt ibland bärare, barn och jungfrur, hvilka kommo
och gingo ut och in.
"Så var det äfven med Sebastian att börja med,"
inföll hennes svägerska, "men sedan tio år är
Helworth rik och gör goda affärer; han har stora
sockerplantager, sockerbruk och kontor i flere städer."
"Är det något mera som kan köras?" frågade
hjelpmadamen, hvilken klädd till affärd med en spegel
i sina armar tittade i dörren.
"Nej, jag vet ingenting! ... Syltburkarne få lof
att bäras och taflorna också," svarade Marina, som såg
ut genom fönstret och med oro observerade, huru
kusken klättrade upp på en hög af sängkläder i vagnen,
och dervid satte sina smutsiga stöflar på kuddarne,
som lågo i sängen framför honom.
Nu började det småregna; en bår med möbler
stod på gatan, medan bärarne förfriskade sig på krogen
bredvid; emballaget öfver soffor och stolar blåste ned
i smutsen, och Marina suckade i vanmäktig
bedröfvelse, under det att rustvagnen ändtligen satte sig
i gång.
Det höga oformliga lasset tycktes vilja taga
öfverbalans i rännstenen, och en lång vinglig nerium i en
lerkruka, som stod allra öfverst, ramlade på sned med
afbrutna grenar, spridande lerstycken af krukan och
den fuktiga jorden rundt omkring bland madrasser,
trädkäril, smörbyttor och korgar nedanför.
"Det var väl, att mamma icke såg hur det gick!"
mumlade den unga flickan med ett slags undergifven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
