- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
47

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Deri hade hon också bokstafligen rätt; ty
kaptenen, som icke var någon lång karl, skulle knappt
kunnat räcka att peta ned den från den höjd, der den
sväfvade, öfver både hans och egarinnans eget hufvud.
De båda flickorna ansågos för vackra och voro det
också verkligen alldeles som tvenne väl målade dockor;
de voro "röda och hvita som mjölk och bär", hade
små söta munnar och ögon, blanka och glittrande, som
om de varit af emalj, och lika onaturligt rörliga och
uttryckslösa som sådana.

Ingen af dem hade något företrade framför den
andra, och enda skilnaden dem emellan var, att
Eleonore hade bruna ögon och Thérèse blå, samt att då
den ena fann vädret vackert, trodde den andra, att
det snart skulle blifva regn, och tvärt om.

"Vi hafva icke sett till er på mycket länge, kapten
Vilfrid," sade Eleonore med en särdeles grann blick.

"Det är sannt: min lekamliga menniska har
verkligen suttit fastlåst vid mina kartor och böcker, men
mina tankar ha kanske varit närmare ert hem, än ni
förmodar," svarade kaptenen.

Den stackars flickan blef blossande röd vid dessa
ord, som inneburo en verklig sanning, men
förvandlades till en lögn genom den afsigtliga misstydning, för
hvilken de så väl lämpade sig.

Saken var, att kapten Vilfrid mot sin vilja råkat
att fatta intresse för den fattiga Eva, och ehuru han
var både för klok och för rättsinnig att vilja låta
henne märka detta, så kunde han icke förjaga den
återkommande tanken på hennes själfulla ögon, hennes
smärta lif och hennes skalkaktiga leende, som bildade
en fullkomlig motsats till de båda fröknarna Tullboms
enfaldiga utseende och konversation och stela, inlärda
sätt att vara.

Hans afsigt hade emellertid varit att söka vinna
en af dem, då de ansågos såsom goda partier, och
endast det oväntade och ofrivilliga tycket för deras
anspråkslösa kusin hade fördröjt hans beslut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free