Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gånger liksom af trötthet nedsjunka, och ögonen sväfvade
ofrivilligt ömsom ut genom fönstret öfver det vida
fältet, ömsom kring den lilla kammarens trånga väggar.
Ensamheten och tystnaden omkring henne, hvilka
hon i början af sitt vistande på landet funnit så ljufva,
syntes henne nu tunga och tryckande. Flickan, som
besörjt hennes uppassning för dagen, hade gått hem;
det föreföll henne, som om hon varit ensam i hela
verlden, och endast det enformiga bullret af
spinnrocken, som skollärarens hustru trampade der nere,
påminde, att menniskor verkligen funnos i hennes närhet.
Hon lade kinden mot de gula lackviolerna, som
blommade i fönstret bredvid henne, slöt ögonen och
inandades vällukt, drömmande några minuter om den
varma sommaren, kärleken och ungdomens lycka, skön
och flyktig såsom blommorna.
En stund förgick, innan hon försökte återtaga
arbetet, men det lyckades icke; de brokiga
kattunslapparne tycktes henne hvirfla omkring som troll, utan
att hon kunde ordna eller få makt med dem, och
hastigt bortkastande alltsammans gick hon att påtaga sina
ytterkläder för en promenad, det enda nöje och den
enda förströelse hon kunde erhålla.
Solen höll just på att gå ned bakom skogsdungen
framför henne; den flammade eldröd mellan tallarnes
rimfrostiga grenar och kastade sitt lysande skimmer
öfver det hvita snöfältet, der en flock granna
vinterfoglar, de röda domherrarne, de gröna guldsparfvarne
och de vackra sidensvansarne, slogo ned mellan
enbuskarne på den hårda skarsnön, under ett par rönnar
och oxelträd, hvars sista frusna bär de längesedan
plundrat. Två ensliga kråkor hoppade tungt framför
henne på den smala, knappt tillkörda vägen mellan de
höga snövallarne, och längst bort vid kyrkan steg röken
upp ifrån fattigstugan, der gummorna nu kokade sitt
eftermiddagskaffe.
Med snabba steg vandrade Eva fram öfver den
knarrande snön, aftonrodnaden bleknade allt mera,
himlens rosenfärg öfvergick från violett till grönt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
