- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
305

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Med vördnad och tacksamhet skildes han ifrån
dessa båda gamla qvinnor, af hvilkas samvetsgrannhet
att, trots deras ytterliga sparsamhet och kärlek till
penningar, likväl uppfatta och iakttaga broderns sista
vilja, hela hans lycka berodde.

Ingen af dem nämde med ett enda ord det
föreslagna giftermålet, men af m:ll Judiths vänliga och
upprepade bjudning till honom att återkomma och anse
dem såsom gamla vänner insåg Vilfrid alltför väl, att
han gjort ett fördelaktigt intryck och att fastrarne
icke skulle lägga hinder i vägen, i fall han äfven kunde
vinna brorsdotterns tycke.

Man påstår så ofta, att sorgen, lidandet och
förödmjukelsen äro nödvändiga att förädla och förbättra
menniskorna, men det är likväl en sanning, att
förbittring äfven ganska ofta blir en följd deraf;
åtminstone var det just lifvets vedervärdigheter, som gjort
Vilfrids sinne sträft och hårdt; då lyckan nu med ens
och oväntadt föll öfver honom, kände han sig liksom
förvandlad.

Aldrig hade han känt sig så vek, så öfverseende
och mild, så kärleksfull och fridsam emot hela
verlden, som då han återkom ifrån sitt besök hos
mamsellerna Sebylon.

Den bittra misstron, det nästan hatfulla förakt
han ofta känt emot alla menniskor och icke minst emot
deras trosförvandter, af hvilkas snålhet, procenteri,
slughet och ofta ganska berättigade misstänksamhet
han, liksom så många af hans fattiga kamrater, fått
en sorglig erfarenhet förbyttes nu i ett villigt
erkännande, att det ofta finnes undangömda dygder och i
grunden ädla naturer, hvilkas tillvaro vi icke ana, och
att tusen saker, som han bedömt så strängt och sett
ifrån dess mörkaste sida, mildrades och förklarades
nu, då han i glad och lycklig sinnesstämning tänkte
derpå.

Hvilken sällhet att ändtligen kunna lyfta sig öfver
dessa tunga, förtryckande bekymmer för lifvets
nödtorft, att känna sig trygg och sjelfständig i detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free