Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Monsieur Goblin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ifrån "La Gare du Nord" till S:t Sulpice är en
lång väg, regnet öste ned och klockan var 7 på
qvällen då vår fiacre stannade vid gatan Mèzières, hôtel
de Sanson.
Till hvad klass detta hotel hörde må himlen veta,
men om jag, likt molluskerna, endast haft en mun och
en mage, så skulle jag der utan tvifvel mått
förträffligt; lyckligtvis egde jag alla mina fem sinnen och
detta tycktes den hederlige monsieur Sanson alls icke
hafva förutsett hos sina gäster.
Fyra trappor upp till ett litet rum, som saknade
både luft och ljus, förde han mig med den mest
förekommande artighet och välmening; här inne fanns, i
en djup alkov, en säng, hvars stofthöljda bädd liknade
en graf i en krypta, en soffa, hvars dammiga famn
mottog mig i ett moln, liksom jag skulle hafva hoppat
ned i en mjöltunna, och en, i sig sjelf rätt vacker,
röd marmorspis, som redan länge tycktes hafva varit
nyttjad till soplår, ehuru den var prydd med en ganska
dyrbar bordstudsare och hade en förgyld eldskärm, som
skulle dölja sophögen.
Jag lyfte på de tjocka yllegardinerna för
fönsterna, hvilka lågo åt en liten djup brunn, med namn
af gård, och såg i botten deraf en kock i sin hvita
mössa och jacka, tillagande omeletter utanför den öppna
köksdörren, tvenne kökspojkar der bredvid, som rensade
sparris, en smutsig kanin i en bur och ett litet
aquarium, der några halfdöda rudor lågo på flatsidan, ett
par snäckor tycktes sitta och vänta lifvet ur en
hummer, som kanske redan var kokt, medan några
seglifvade guldfiskar ännu simmade omkring i det
grumliga vattnet, som aldrig upplystes af en solstråle.
Den lilla vänliga värden, – hvars oljiga hår,
skrynkliga manchetter och svarta skäggbotten omkring
hans mun, gåfvo honom en viss yttre likhet med
abbéen, – presenterade mig ett helt dussin tröga,
askfärgade handdukar för min toilette och dito dito
servetter för mitt bord, eftersom han icke ansåg det
passande, att jag intog min middag vid hans table d’hôte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
