Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Monsieur Goblin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag ämnade helsa och tilltala henne, men
gardienen, som visat vagnarne, ropade mig i detsamma
tillbaka, jag hade tappat min handske, och medan jag
vexlade några ord med honom hade Stephanie med
sitt engelska sällskap försvunnit.
Jag fördjupade mig emellertid helt ensam i den
vackra parken vid Trianon och stod snart vid
Eremitaget.
Dessa små ruskiga byggnader, som synas något
förfallna, bilda här under de ofantliga, gamla ekarne
och valnötsträden, en melankolisk, men mycket
pittoresk tafla, som påminde mig om södra delen (omkring
badhuset) af parken vid Drottningholm hemma i Sverige,
och denna likhet ökades genom de bugtande kanalernas
vatten med sina hvita svanor simmande deri.
Det föreföll mig nästan som spåren på den våta
sandgången, af dessa spetsiga moderna skoklackar, skulle
varit gjorda af den sköna, förgudade och förhatade
drottningen, hvars namn och minne så nära
sammanhänger med Trianons slott och omgifningar.
I sjelfva verket hade emellertid ett helt sällskap
glada pariser-grisetter gått fram här helt nyss, och jag
fann dem nu sittande på stenbänkarne under
Eremitagets balkong, underhållna af monsieur Ernest Goblin
och ett par andra unga herrar.
Äfven jag slog mig ned strax bredvid, och jag
anmärkte att bland sällskapet fanns också den person,
som jag sett med Ernest i Boulognerskogen, och som
jag tog för mr Fernand Robineau.
Han deltog emellertid icke i konversationen, såg
sig oroligt omkring, liksom han sökt någon, och då
jag följde hans blickar, upptäckte jag Stephanie som
med sina båda följeslagare stannat på andra sidan om
Eremitaget.
Engelsmannen hade, med näsan tryckt mot rutan
och med båda händerna skuggande sina ögon, stannat
vid ett af de låga fönsterna och framdrog nu ur sin
bröstficka, en anteckningsbok, hvari han troligen gjorde
sina anmärkningar öfver de tarfliga trästolarne derinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
