- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
131

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

181

bruksrörelse och lemna allt åt Alexander, sedan hon
väl stökat öfver bröllopet, som borde ske så snart
som möjligt.

Cecilia tycktes temligen likgiltig under detta
samtal, och till och med Alexander visade icke den ifver
och tacksamhet för hennes förslag, som hon vätftat;
han framkom i stället med en annan plan, den
nämligen, att de nygifta genast skulle få resa utrikes
under ett år, eftersom detta verkligen var Cecilias
högsta önskan.

Just som man diskuterade denna sak, ankom den
på landet så efterlängtade, vigtiga och ominösa
postväskan och medförde bland annat, äfven ett telegram
till Alexander.

Telegram hafva i allmänhet egenskapen att
framkalla obehagliga känslor, och det fins säkert ingen, som
icke vid åsynen af den dér hemlighetsfulla pilen på
kuvertet känner sig litet nervös.

Både tant Agatha och Cecilia glömde fb’r
ögonblicket sina egna bref för att kasta en orolig och
forskande blick på den unge mannen, hvilken hastigt
stigit upp och gått fram till fönstret, likasom för att
bättre kunna läsa den ankomna underrättelsen.

Ehuru Cecilia icke kunde se sin fästmans ansigte,
var det någonting i hans hållning och dessutom hans
långa tystnad och orörlighet som sade henne, att
telegrammet var af vigt, och samma anmärkning gjorde
tant Agatha, som genast utbrast:

— Hvad är det, Alexander! Det är väl . . . icke
något ledsamt?

Denne, som haft tid att sansa sig och genast
insåg omöjligheten att kunna dölja telegrammets innehåll,
svarade temligen lugnt, ehuru han såg något blek och
tankfull ut:

— Jo, mycket ledsamt för mig, ty jag måste
resa bort på ett paf dagarv

— Hvarom handlar det? Låt mig se! .— åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free