- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
154

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

blotta namn och åsyn hittills hade varit fruktansvärda,
så var han nu med de misstankar han fattat dubbelt
farlig.

Den grannlagenhet, som hittills afhållit honom
att ens uppsöka Alexander då denne ville undvika ett
möte, kunde nu icke längre hindra honom derifrån.

Dessa moln voro imellertid ännu icke synliga på
den lycklige fästmannens horisont, han hade ingen
tanke derpå och besparades således en fruktan, som,
efter hvad framtiden sedan utvisade, skulle varit
alldeles onödig, ty det var icke derifrån straffet skulle
komma.

— Vet du, Cecilia, — sade skrattande
Alexander några dagar derefter, då de båda förlofvade
sutto ensamma i salongen — att jag åter har fått ett
bref ifrån apotekaren, alldeles lika med det, som jag
fick i våras, då vi skulle resa; han ber för lif och
själ, att jag skall besöka honom, och nu skall jag väl
också gå för att få del af hans vigtiga meddelande.

— Ja, gör det — svarade Cecilia likgiltigt och
höll framför sig några profver på band, hvilkas
väljande tycktes intressera henne mycket mera än
fästmannens konversation.

— Om du ville följa med! — Alexander böjde
sig ned och kysste hennes hand med en bedjande min.

— Nej, det är omöjligt . . . Sömmerskan väntar
mig derinne; och du är ju sjelf intresserad af att
hennes långsamma bestyr en gång blir slut.

—<- Ja, det vet Gud, ty jag hoppas att då få
mera rå om dig . . . Du har då åtminstone icke den
förevändningen att springa din väg ...

— Alexander . . . Förtjenar jag verkligen den der
förebråelsen? — sade Cecilia eftersinnande.

— Nej, ack nej, min älskade! men jag tycker,
att hvarje minut, då jag icke ser dig, är förlorad och
förspild . . . jag är så rädd om den flyende tiden . . «

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free