- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
261

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Gnistor i mörkret.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

261

icke legat ett visst försmädligt tonfall i den unge
mannens röst, skulle bans helsning varit den mest
passande, då han nu lyfter på mössan och med en
skälmsk blick säger: »Guds fred, vördig pastor!» i
detsamma han upphinner denne.

»Gud signe!» svarade hofpredikanten torrt, utan
att vända ögonen från boken.

Längst tyort vid stranden syntes nu en person
komma utför den smala, slingrande gångstigen ifrån
bergen; den var ännu mycket aflägsen och skymdes
stundom af buskarna, men ridknektens klara och skarpa
blickar hade imellertid, utan alla fjerrglas, upptäckt
den, innan ännu presten deruppe i sitt fönster sett en
skymt deraf, och då denne, som var närsynt, nu icke
såg någonting, hade Erland redan igenkänt hvem det
var, som nalkades dem, och tillade med illa dold
skadefröjd:

»I är tidigt ute på lördagsmorgonen och stadder
i edra andeliga betraktelser, höglärde herr magister.»

»Visserligen; naturens bok är en bättre
kommentar till Guds heliga ord, än någon annan», sade pastorn.

»Och desslikes vet I väl, att morgonstund har
guld i mun. .. Men det höfves icke mig att längre
störa edra heliga tankar på morgondagens predikan»,
återtog Erland Månsson och satte sig på en stock vid
ändan af bron, i det han aftog sin mössa och borrade
in ansigtet deri för att qväfva ljudet af det pojkaktiga
skratt, som skakade hans breda axlar.

Presten fortsatte sin väg utmed stranden och
då han fem minuter derefter hörde bullret af fotsteg
och såg någon komma emot sig på gångstigen,
framträdde åter de små röda fläckarne på hans kinder,
sqvallrande om någon gömd men häftig sinnesrörelse;
och han stannade tvärt i det han kastade en hastig
blick bakom sig, för att öfvertyga sig det han af
småskogen var skyddad för ridknektens besvärliga
observationer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free