Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Tönne Rolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
deromkring, så att den liknade en säck och började
att plocka ned alltsammans deri. Fetter hjelpte till,
och slutligen, då allt var väl uppsamladt, knot hon
igen om skatten med sitt strumpeband.
—- Nu ska vi bege oss af innan det blif mörkt,
för jäg är rädd att gå vilse i edra trakter och komma
i Wystens trädgård, som sist — sade Lisa och lyftet
upp påsen. ; /
— Åh, det är inte farligt, jag hittar nog vägen*
— Jag, trodde nog så, jag också, men ändå så
kom jag dit bäst jag gick, när jag skulle gå hem
ifrån er för lite1 sedan ... r ’ {
. — Men ältpåsen då! ... Den ha vi glömt! —
utropade Petter förskräckt, just som de skulle
aflägsna sig. v
— Ja, det är sant ... tag hit den nu, så sW
jag mylla ned den i stället ... det blir lagom åt
trollen, som så länge haft skatten gömd här i sitt
våld — sade Lisa på skämt och satte ned sin börija
igen.
Inom ett par minuter hade man nedgräft Betters
röda ylleklut, den enfaldiga anledningen till
upptäckten, och med skatten på ryggen och Petter bredvid
sig skyndade Lisa utför gångstigen öfver kärrängarne
och genom skogen till Starbergstorpet.
Den unga flickan hade rätt; mor Ulla var en
redlig och klok qvinna. Då hon hört den- långa och
något orediga historien, berättad på en gång af tvenne
munnar, och fått klart för ,sig hvad som händt,
öfvertygade hon sig om den verkliga tillvaron af dessa
dyrbarheter i Lisas kjortel och sade alvarsamt:
— Der ser en nu att jag hade rätt i hvad jag
alltid sagt åt far din, den der suddiga Jokim, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
