- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
407

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Prof.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

407

stolthet och egenkärlek, i synnerhet med afseende på
qvinnorna.

Man hade vid hans ankomst till badet berättat
Otilia, att han brukade beklaga sig öfver det tvång,
han måste ålägga sig i umgänget med fruntimmer, för
att icke väcka hvarken kärlek eller förhoppningar, som han
icke kunde förverkliga, och denna fruktan, hvilken, i
fall den var sann, kanske borde hafva vunnit Otilias
aktning, sårade deremot hennes qvinliga stolthet, så
mycket mindre berättigadt, som hon sjelf egde med
den unge mannen en viss likhet i detta fall, hvarpå
hon nu icke tänkte. I alla händelser kände hon sig
en smula fiendtligt stämd emot honom och tyckte a^t
det lämpade sig väl, att han ansåg henne vara fru i
stället för fröken.

■•— Jag hörde ofrivilligt några ord äf det samtal,
ni helt nyss förde med er vän — tillade brukspatronen
— och dessa ord uttalade så fullkomligt min egen
mening, att de ökade det intresse jag redan förut fattat
för fru H. —

■— Hvilket intresse skulle ni väl kunnat fatta för
en person, som ni alls icke känner? — svarade
Otilia småleende.

— Ack, hur skall jag kunna svara er derpå . . .
man ser en person som ådrar sig ens uppmärksamhet,
man vet icke hvarför, man känner ett angenämt eller
obehagligt intryck, och man kan lika litet förklara
detta ... vi föras af våra instinkter, och det är det
allra bästa.

— Tror ni det ? — inföll Ptilia skrattande. —
Hvem vet likväl om de icke ofta missleda oss.

— Nej, nej, jag har observerat er alltsedan jag
kom hit, och det är nu tre dagar sedan; er röst, er
blick, sjelfva er toilett, så olik de andra damernas,
och slutligen de ord jag nyss hörde, alltsammans
intresserar och behagar mig . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free